Naturskyddsföreningens svar om föråldringslagen
DEBATT. Nyligen släppte Naturskyddsföreningen ett skogspolitiskt förslag med ambitionen att ta ett helhetsgrepp om den brukade delen av skogen i Sverige. Förslaget är vårt bidrag till att utveckla en långsiktigt hållbar produktion av skogens alla ekosystemtjänster, där virkesråvara endast utgör en.
| Karin Åström Vice ordförande Naturskyddsföreningen |
| Malin Sahlin sakkunnig i skogsfrågor Naturskyddsföreningen |
Redan idag råder en brist på skogar som kan tillgodose alla ekosystemtjänster. Den senaste Artikel-17 rapporteringen till EU visar dessutom att endast en av 15 skogsnaturtyper i landet har en gynnsam bevarandestatus. För de övriga skogsnaturtyperna är läget dystert: endast ett fåtal procent av skogar med tillräckligt goda kvaliteter för gynnsam bevarandestatus finns kvar nedanför den alpina regionen. Ansvariga myndigheter konstaterar vidare att samhällets mål rörande skog inte kan uppnås med dagens styrmedel. Listan på hotade och nära hotade skogslevande arter är lång, samtidigt som livsmiljöer för dessa arter fortsätter att avverkas så gott som dagligen.
Vårt förslag ska ses som ett bidrag för att utveckla en politik för en hållbar förvaltning av skogens ekosystemtjänster. För att i framtiden kunna fortsätta använda de olika ekosystemtjänsterna, inklusive virkesråvara, som skogen ger krävs att skogen hanteras hållbart. Annars riskeras förutsättningarna för såväl skogsavverkning som arters livsmiljöer och vår egen hälsa i framtiden.
Det moderna skogsbruket har varit mycket framgångsrikt i att öka virkesvolymen i skogen genom plantering, markberedning, gödsling med mera, och genom att uttaget än länge varit lägre än tillväxten i skogen. Dock har avverkningarna i landet ökat de senaste åren och närmar sig nu tillväxten i skogen. Samtidigt är åldersfördelningen i skogen mycket ojämn och domineras av låga åldersklasser. Endast cirka 7 procent av arealen produktiv skogsmark utanför reservaten är idag äldre än 140 år. Samtidigt är mer än 70 procent av denna areal endast 80 år eller yngre – en blygsam ålder för en skog. Detta medför en virkessvacka och avverkningspotentialen kommer troligen inte kunna öka de närmaste decennierna. Det innebär också ett ökat tryck på de små arealer skyddsvärd, äldre skog som finns kvar, såvida inte lägsta ålder för avverkning sjunker. Detta är en mycket oroande utveckling, inte minst sett till framtida virkesförsörjning i ett samhälle där skogen ska räcka till allt mer för att ersätta material och bränsle med fossilt ursprung. Vårt förslag syftar därför till att säkra framtida möjligheter till avverkning samtidigt som andra allmänna behov tillgodoses.
Vi menar att dagens hushållningsregler måste utökas med ett krav på att över tid upprätthålla en viss angiven åldersfördelning eller virkesvolym på fastigheten. Exakt vilka andelar och åldrar som bestämmelsen ska reglera måste utredas närmare för att säkerställa att förändringen ger önskvärt resultat för de olika ekosystemtjänsterna, inklusive den långsiktiga avkastningen. En gradering av arealer och procent kan även göras för större och mindre fastigheter. Föreningens förslag är just ett förslag och vi anser att konsekvenserna av, och möjlighet till flexibilitet i, bestämmelsen bör utredas vidare. Det viktiga är att vi ser ett resultat i skogen där framtidens skogar går från unga och artfattiga monokulturer, vilket dominerar landskapet idag, till variationsrika skogar med en jämn åldersfördelning. Skogar som tillgodoser alla ekosystemtjänster, och producerar virke av god kvalitet. Idag och i framtiden.
Rickad Axdorff, slutreplik
|
Kommenterarer till artikeln
Lars Lundqvist, SLU skrev 2014-06-03 22:48:26:
Trakthyggesbruk kallades från början för "forestry by area". Tanken var att man skulle garantera ett uthålligt skogsbruk genom att bestämma en omloppstid som var tillräckligt lång för att hinna få upp ny, avverkningsmogen skog, och sen inte avverka mer än en årsyta om året. Om omloppstiden är 100 år så är årsytan 1/100 av arealen, dvs 1 vara 80-100 år. Frågan är om SNF tänkt sig att förslaget är ett sätt att undanta 20% av skogsbruksmarken från aktivt brukande, eller om man tänker sig att det ska uppnås genom en allmän höjning av lägsta slutavverkningsålder. Om 20 av den genomsnittliga omloppstiden, vilket innebär att den genomsnittliga omloppstiden blir 175 år. En avsevärd höjning jämfört med dagens drygt 100 år i genomsnitt.
Niklas skrev 2014-06-03 21:23:37:
Att det råder brist på skogar som kan tillgodose alla tänkbara ekosystemtjänster är ju ganska logiskt, med tanke på de ytterst få ekosystemtjänster som skogsägaren får någorlunda hederligt (nåja) betalt för. Det är egentligen bara virket (timmer massaved och lite biobränsle) som ger pengar till skogsägaren. Resten av ekosystemtjänsterna förväntas skogsägarna leverera gratis och det är just därför det skiter sig. Rickard Axdorf räknade ut en nationell kostnad på 20 miljarder/år för ETT av SNF:s alla tokförslag (det om minst 20% 140-årig skog). Det blir alltså 100 000 kr/år och SNF-medlem. Dags att beskatta SNF-medlemmarna för denna summa.
Jan skrev 2014-06-02 12:16:15:
Rickards slutreplik visar med all önskvärd tydlighet problemet med hur skogsnäringen utgår från dagens skeva maktbalans istället för att inse att det krävs en omstrukturering av hela skogsbruket. Det fungerar inte att göra små långsamma steg mot bättre miljöhänsyn och samtidigt utgå från att det inte får kosta något extra. Man måste börja med att konstatera vilka krav det finns för att bevara miljön, sen får man se hur mycket skogen kan brukas utan att dessa krav bryts.
Tag skrev 2014-06-02 08:39:33:
Jag säger åter att om inte Sveaskog, som är statligt kan skötas enligt SNFs krav så kan väl inte enskilda mindre skogsägare klara det heller. Varför enbart ge sig på enskilda skogsägare då halva skogsarealen ägs av bolag, staten och kyrkan. M SNFs tankar funkar för staten - Sveaskog så kan det kanske ( om skattesystemet anpassas till enskilda människors behov) det även kan fungera för enskilda medborgare som äger skog.