En rundtur i skogskultur

LEDARE. De av er skogsintresserade som läser Dagens Nyheter och inte bläddrar förbi nöjes- och kulturdelen har fått stiftat bekantskap med skribenten Maciej Zarembas artikelserie om skogsbruk. Jag hoppas att du som inte läst DN ändå är intresserad av min uppfattning om hans text.

  Bakgrund

Den artikelserie som DN:s kulturskribent Maciej Zaremba publicerat tar sin början i att den rättmätiga markägaren avverkar skogen som skribentens vän Åfeldt uppfattar som ”sin” då den ligger intill hans hustomt. Zaremba menar att skogsbruket inte visar hänsyn och att det heller inte verkar lyda under samma lagar som resten av samhället.
   
   
För dem av oss som i juridisk mening äger en bit skogsmark kan vi bara hoppas att liknande tankebanor inte blir till verklighet och att ägandet av skogsmark med tillhörande förfoganderätt även i framtiden kommer ha starkt stöd i grundlagen.

Zaremba är en skicklig skribent. Han har ett språkbruk och en inlevelse som säkerligen går hem, kanske inte i stugorna, men väl i lägenheterna och troligen även i maktens boning. Det vore ödesdigert att förlöjliga en kulturskribents välformulerade prosa, och det ska tas på allvar när skogsbruket bjuds upp till dans i denna kokong. Det spelar i det här fallet mindre roll vad som är fabulerat eller ej då budskapet är det väsentliga; skogsägarna är en minoritet på landsbygden vars frihet att bruka sin egendom ska begränsas till förmån för den maktlösa marklösa majoriteten eftersom förmågan till respekt för denna majoritet saknas. Att skogsägarna i sig är livs levande kulturbärare med landsbygdens bistra historia och verklighet i hjärtat och runt knuten glöms i sammanhanget lätt bort.

Allt som oftast saknas det både perspektiv och helhetssyn i debatten. För flertalet av Skogsaktuellts läsare står det klart att skogen som företeelse inte har och inte kommer att försvinna av den enkla anledningen att vi inte har kapacitet därtill. Dessutom finns det ingen ”riktig svensk skog” som författaren vill påskina, precis som det inte finns en ”riktig svensk befolkning”. Skogen som väsen har i alla tider förändrats av både inre och yttre faktorer. Att som i Zarembas fall låta påskina att Stora Enso skulle utrota den ”riktiga” svenska skogen faller på sin egen orimlighet. Bolaget bildades år 1288 och borde därför rimligen ha utrotat skogen vid det här laget. För att få lite perspektiv på tillvaron påstås det ibland att det vackra trägolvet i Nora kyrka är sågat av de sista furorna i hela Bergslagen. Det betyder att Bergslagen vid den tiden var ett cirka 750 000 hektar stort kalhygge! Jag blickar ut genom fönstret och konstaterar att det i dag står ett och annat träd i Bergslagen. Otvivelaktigt är skogsmiljöer återkalleliga och absolut har omvandling av skogsmark ägt rum då som nu.

Helt riktigt äger den samlade markägar­kåren på landsbygden i dag landskapsbilden. Vi som äger mark kan påverka och påverkar landskapsbilden betydligt. Eftersom vi inte sällan bor i närheten av vårt skogsinnehav avverkar vi varsamt utifrån behov av brukningsgrad. Det är inget nytt eller konstigt med det. Skogen vi äger eller ärvde är till mångt och mycket en arbetsplats och inkomstkälla från vilken skogsägaren samlar och säljer råvara till samhälleliga varor som miljövänliga byggelement, CO2-neutral värme samt pappret som DN trycks på. När det krävs, eller när markägaren så anser, tar denne hänsyn till först och främst djur, växter och fornlämningar, men även till olika sociala värden när skog ska avverkas.

Att man måste fälla träd för att tillverka möbler kan inte komma som en överraskning för någon, men kan upplevas sorgligt för den vars bakgård blir tom på träd. När vi brukar skog kommer enskildas intressen att påverkas precis som i Zarembas exempel med familjen Åfeldt där skogen vid husknuten försvann trots att familjen och några till försökte påverka beslutet i annan riktning. Det är lugnande att de påtryckningar hos Skogsstyrelsen, förvaltningsrätten, länsstyrelsen, Naturvårdsverket, kommunen, justitie-, miljö- och landsbygdsministern samt statsministern inte lyckades stoppa avverkningen. Anarki, förvirring och kaos vore alternativet. Livs­miljön för familjen Åfeldt har säkert försämrats i och med avverkningen, och det ska vi skogsägare ha respekt för, men sett i ett större perspektiv har avkastningen från en värdelös produktionsskog med låga naturvärden skapat ekonomiska förutsättningar för större hänsynstagande på annat håll för naturens egen skull, inte för individen. 
Att som skribenten humanisera skogens väsen och dess innevånare med mening att förstå dess lidande vid hårdhänt skogsbruk är att förminska naturen till en mänsklig nivå.  Ett kalhygge kan med mänskliga känslor uppfattas som brutal, men det är så naturen är; brutal. Naturen är inte behaglig, inte hänsynstagande. Naturen är obarmhärtig och hänsynslös. Mord och våldtäkt är vardag i naturen. Naturen saknar omtanke och naturen är anpassad till att klara dessa extrema påfrestningar. För naturen är ett kalhygge ingen katastrof, ofta tvärt om.

Artikelserien kan dock ge en bild över vad vi skogsbrukare kan möta i framtiden, ungefär som en science fiction film. I förlängningen av dessa resonemang kan man skönja fler och större restriktioner till följd av skickliga lobbyister. Dessutom kan flera grupperingar i framtiden använda sig av art- och habitatkravet som medel för förändring. Det innebär att samma hänsyn som vi i dag tvingas visa vargen ska visas till en himla massa ryggradslösa djur, mollusker, fjärilar, skalbaggar, kärl­växter med mera som återfinns på deras artlista. Det kommer att påverka svenskt skogsbruk, svensk landsbygd, svenskt BNP och enskilda individer radikalt till det sämre. Rent krasst omöjliggörs brukande av naturen om skogsägaren måste säkerställa att inte livsmiljön eller enskilda individer av exempelvis aspbarkgnagare på en lokal under en tid försvinner eller dör när skogen avverkas. Skogsbruket ska inte och kommer heller inte att ta hänsyn till allt och alla.

Rickard Axdorff
Skogsaktuellt

Läs även Skogsstyrelsens generaldirektör Monika Stridsmans offentliga svar till Zaremba.
Artikeln publicerades onsdag den 16 maj 2012

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Kommenterarer till artikeln

Niklas skrev 2012-05-26 01:24:14:

Maciej Zaremba! Hur definieras "riktig svensk" skog? Mycket plantmaterial har ju utländskt påbrå. Går vi längre till baks,så har ju allt växtliv utländskt påbrå, då hela Sverige var täkt av inlandsis.


Maciej Zaremba skrev 2012-05-25 22:09:27:

En mycket intressant kommentar. Härmed erbjuds den läsare av Skogsaktuellt som lyckas hitta de märkliga uttrycken "riktig svensk skog" som skribenten tillvitar Zaremba i Zarembas egna texter en hittelön. Skall vi säga - fri service för en Huskvarna 55 under ett år? Först till kvarn.. osv. Men vänlig hälsning Maciej Zaremba


John skrev 2012-05-22 14:30:07:

Helt rätt. Nästa steg blir en socialisering av tillgångarna a lá Zimbabwe eller Syd Afrika. Det är ju svårt att vara konservativ om man inte har något att konservera...


Niklas skrev 2012-05-19 01:28:38:

En lysande ledare, Rickard! Skogsägarnas rådighet över den egna marken måste stärkas, inte minskas så som många s.k. naturvänner vill. Kalle Frankel! Dagens naturvårdsregler, där staten utan rimlig ersättning och mot skogsägarens uttryckliga vilja - kan konfiskera skogsägarens skog av påstått naturvård/kulturvård är en skymf mot skogsägaren och äganderätten. Gunnar Rosén: Den dag då en aktiv naturvård i skogen verkligen lönar sig mer än traditionellt skogsbruk (för den enskilda skogsägaren och skogsbolaget), då lär det produceras mycket naturvård i skogen. Att en skogsägare vill ha betalt för sitt arbete och avkastning på sitt investerade kapital är väl ganska självklart. Idag finns dessa pengar i virkesproduktionen. När kommer de stora pengarna (för skogsägaren och skogsbolaget) att finnas i naturvård och friluftsliv?


Gunnar Rosén skrev 2012-05-18 23:35:59:

Rickard Axdorff värnar om äganderätten som det viktigaste i naturbruket. Han tycker att markägarna som bor nära sin skog sköter den med största möjliga naturhänsyn. Det är tråkigt att konstatera att han bara delvis har rätt. Det finns såna skogsägare som värnar om narurvärdena men tyvärr så går ekonomin före hänsyn för de flesta, inte minst för de stora skogsbolagen som har som enda uppgift att leverera vinst till sina aktieägare. Stora kopparberg var inte ett skogsbolag de första 600 åren utan de bedrev bergsbruk som huvudnäring då. Det är först in på 1900-talet som det sk moderna skogsbruket börjat att systematiskt gå igenom samtliga skogar i sin jakt på nya vinster. Det är med kalhyggesbrukets införande som naturvärdena försvinner sakta men säkert, och nu är det sannerligen inte mycket kvar av sk naturskogar, och det är ju de som innnehåller det mesta av bra naturvärden. Skogshatten


.. skrev 2012-05-18 07:31:37:

Hej, lite filosofisk, glädjer mig, men rätt som vanligt!


Kalle Fraenkel skrev 2012-05-17 01:59:53:

Efter att ha läst Rickard Axdorfs tankar kring Maciej Zarambas artikelserie kan jag bara häpna och hoppas att åsikterna inte delas av majoriteten av ansvarstagande mindre skogsägare. I ledarartikeln förespråkas brutalitet mot naturen! Åsikten att människan inte har kapacitet nog att orsaka irreversibla skador på skogen och att skogen är anpassad för att hela tiden tillfogas extrema påfrestningar! Åsikten att hänsyn mot lokalsamhällen i skogens närhet är onödig! Det framkommer åsikter som förlöjligar ekologisk hänsyn och skydd mot hotade arter. Sammantaget spottas det i ledarartikeln på flera grundläggande principer i FSC. Som konsument av skogsprodukter vill jag kunna göra betydligt bättre val än det jag erbjuds av svensk skogsnäring idag. Om inte skogsnäringen kan hantera kraven på modernt och ur alla aspekter hållbart brukande (vilket förfallet av FSC tyvärr redan visat) får jag hoppas på att lagstiftarna i demokratin Sverige kan få rätsida på skogsnäringens hantering av den svenska skogen. Jag hoppas Axdorff i mångt och mycket får rätt i sin framtidsspaning och uppmanar skogsägare att omfamna den istället för att i gamla fotspår kämpa emot. /Kalle F

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste