Vill ha mer fokus på näringen i skogen

Skogsägaren Jonas Torbiörnson hoppas att fler ska tänka på följderna av grotuttag.
– Våga lämna kvar grot i skogen. Det behövs för att höja tillväxten och minska närings­läckaget. Jag har byggt en miniaskspridare för att smidigt kunna återföra askan, menar Jonas Torbiörnson.

Jonas Torbiörnson på sin miniaskspridare. “Det är krav på askåterföring men den blandas ofta med sopor, rivningsvirke och används som fyll- material i vägar, på deponi eller säljs till komposteringsanläggningar. Bara en bråkdel kommer tillbaka till skogen”, säger Jonas Torbiörnson. Foto: Micael Goth

Jonas Torbiörnsson är ingen skogsägare som nöjer sig med att titta på. Han vill delta i utvecklingen. Hallänningen från Klevs Gård är passionerat skogsintresserad: han läser, gör egna fältexperiment och ifrågasätter.

– Tillväxtförlusterna är egentligen det minsta problemet i skogen. Förändring­arna med fauna, insekter och fåglar betyder mycket mer. Ph-sänkningarna gör att vattnet försuras och påverkar de vattenlevande organismerna. Tillförseln av tungmetaller med humusen vid kör­skadorna ökar också problemet. Plockar tillräckligt många ut grot påverkas även ytvattentäkterna, säger Jonas Torbiörnson.

Som på 60-och 70-talen
Han vill ha mer fokus på näringen i skogen och önskar att fler skogsägare vill engagera sig. Han menar att grot­uttaget behöver minskas och att tidiga små upprepade ­givor av kalk och aska ger bättre tillväxt och minimalt läckage.
– Den allmänna kunskapen om markkemi i skogen ligger i dagsläget på samma nivå som inom jordbruket runt 1960-1970. Kvartalskapitalism, att tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt, och utan att se till konsekvenserna, präglar skogsbruket, menar en kritisk Jonas Torbiörnson.
Vi skumpar fram genom skogen på flera kilometer långa och kuperade skogs­vägar, som han själv byggt. Han stannar bilen och pekar:
– Titta här. Till vänster växer gran där jag har gjort grot­uttag. Till höger är groten kvar. Var växer det bäst? Jo, där groten fått vara kvar. Där har jag också mindre vilt­betning och mindre konkurrens från gräs och sly. Skillnaden är stor, säger han.
Oönskade effekter
Cirka 90 procent av skogsägarna vill ta ut grot. Ut­taget av biobränsle i de svenska skogarna ökar med cirka 1-1,5 miljon kubik årligen och blir allt mer betydelsefull för vår energiförsörjning. Detta till stor samhällsnytta då fossilt bränsle valts bort.
Samtidigt har grot gett ett extra tillskott vid avverkning; flis lämnas till ett flertal värmeverk och en viss export sker dessutom.
– Det finns oönskade effekter. Grotuttag går inte ihop med att skapa en uthållig skog och återföring av näring. Jag anser att man bör ha kvar grot på sina marker för att kunna höja tillväxten och minska näringsläckaget. Jag är medveten om växtnäringsläckaget, viktigt för mig är att spara och bygga näring, och även om granar försurar har jag löv och dammar som tar upp näringen och slammet åter­använder jag som gödning. Situationen avgör förstås, man måste kunna plantera och maskinrisa, men viktigast är att undvika mark­skador. På dålig mark bör inga grotuttag göras alls, medan man på bra marker kan ta ut hälften. Tyvärr återkommer bara 10-20 procent av askan till skogen, säger Jonas Torbiörnson.
Anja Lomander, mark­specialist vid Skogsstyrelsen, håller delvis med.
– Med tanke på den kraftiga ökning av skogs­bränsleuttag som vi har, jämfört med arealen som askåterförs, så ser jag inte utvecklingen som långsiktigt hållbar.
Näringen läcker ut
– Ur näringsbalanssynpunkt har Jonas Torbiörnson rätt, men jag instämmer dock inte i att kvarlämnandet av grot skulle minska näringsläckaget. Grot innehåller näring som frigörs när groten bryts ned. Tas inte denna näring upp, läcker den ut och uttag av grot kan vara ett sätt att minska kväveläckaget från hyggen, framförallt i södra Sverige där detta är ett problem, säger Anja Lomander.
Göran Örlander, skogs­skötsel­chef vid Södra Skog, menar att Södra kvalitetskontrollerar och följer de gränsvärden som finns vid förbränning.
– Detta innebär att askåterföring sker i alla bestånd där mycket näringsämnen tas ut. Om marken har dålig bärighet används riset i första hand för att motverka körskador. Vi håller för närvarande på att bygga upp kapaciteten för askåterföring och räknar med att hitta de askmängder som behövs för kompensationsåtgärderna. Askan ska komma från förbränning av biobränsle. Utvecklingen av skördemetoderna går mot större uttag av grot och att mer barr följer med vid uttaget, varför det är viktigt att motverka riskerna. Jag anser att grotuttag kan ske med acceptabla risker om man följer våra rekommendationer, säger Göran Örlander.
Underlättar väsentligt
Själv har Jonas Torbiörnson i samarbete med Hinnagård Invent i Ätrafors tagit fram en självlastande och terränggående miniaskspridare. Den kopplas till en ombyggd Alstor och hela ekipaget håller en smidig bredd om endast 1,5 meter. Maskinen underlättar väsentligt när det gäller att sprida aska i skogen och kommer att användas ett antal gånger per år, men med mindre askmängd än normalt. Miniaskspridaren gör minimala skador på skogen.
Den ombyggda Alstorn rymmer 1 200 liter med bottenskruv, vibrator och spridartallrik. Kastlängden är ställbar mellan 1,5 till 12 meter. Spridaren drivs av ett 5,6 KVA dieselelverk med batteri­laddarfunktion, den går också att använda som en mobil invertersvets. Fram sitter en el- och hydrauldriven vikplog på 150 cm. Allt byts som ett kassettsystem för att snabbt vara redo för andra arbets­uppgifter.
Rent bondförnuft
Under våren kommer Jonas Torbiörnson att få en mentor. Hans Hultberg, markkemiprofessorn vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg, kommer att bistå. Detta som ett försök av Jonas Torbiörnson för att utveckla sitt skogsbruk, få mer inspiration och kunskap.
– Kanske också en bekräftelse att jag är på rätt väg. Då är en mentor bra att ha. Forsk­ningen är så långsam av sig. Jag måste utveckla mitt skogsbruk på egen hand om det ska bli något resultat. Men jag är stensäker på min sak. Alla försök jag har gjort har stämt hittills. Likaså visar alla oberoende försöksrapporter på samma sak, säger Jonas Torbiörnson.
Andra omgången av vattendirektivet 2015 och regeringsmålet om en kvicksilverfri skog 2020, ökar ytterligare kraven i skogen. LRF kommer bland annat att arbeta för att värmeverken tar sitt ­ansvar och exempelvis separerar sopor och rivningsvirke från ”rent” biobränsle, liksom att askan ovillkorligen ska tillbaka till skogen igen.
– Förhoppningsvis blir allt fler skogsägare medvetna om följderna av ett grot­uttag utan askåterföring. Hela skogsskötseln bygger egentligen på rent bondförnuft. Jämför med att föra bort halmen på en åker: på sikt rubbas hela den ekologiska balansen med fauna, insekter och fåglar på stora arealer, menar Jonas Torbiörnson.

Micael Goth
Frilans
Artikeln publicerades fredag den 29 april 2011

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste