Maria är en skogskvinna att räkna med

TEMA SKOGSFÖRVALTNING. Maria Westrin Wernström har gjort en stor resa – från skogsägare till skogsföretagare – sedan hon fick sin första skogsfastighet i Ångermanland som gåva i början på 90-talet.
De senaste tio åren har hon i rask takt köpt hela sex skogsfastigheter. Och hon bevisar att det är möjligt att vara en aktiv skogsägare även om man överlåter en del av förvaltningen på någon annan.

– Det är viktigt att hitta en förvaltare som man känner förtroende för och som har överblick över både skog och ekonomi, säger Maria Westrin Wernström, som bor i Stockholm och äger skog i Ångermanland. Foto: Lennart Wernström.

Maria Westrin Wernström, möbelsnickare, beteendevetare, distriktsköterska och hälsoföretagare – men inte minst skogsägare, har växt med uppgiften att äga skog. Idag har hon lagt ned sina övriga verksamheter och lever av skogen. Till sin hjälp har hon haft en rådgivare på Skogssällskapet, som följt henne sedan 90-talet. Hans råd, som hon anser inneburit en revolution för hennes skogsägande, tillsammans med otaliga kurser i skogsbruk och hennes engagemang inom den kvinnliga skogsägarföreningen Spillkråkan har gjort att hon fått det självförtroende och råg i ryggen som hon menar krävs i en bransch där kvinnor inte alltid tas på allvar.

Vilseledd och misstrodd
Hon har tidigare ställt sig tveksam till att kvinnor bildar sina egna särgrupper som Spillkråkan, men det har ändrats.
– Om kvinnor så snabbt som möjligt vill komma in i en mansdominerad grupp, så behövs ett kvinnoforum där alla söker kunskap och får skinn på näsan. När jag började engagera mig i Spillkråkan fattade jag, allt eftersom, hur mycket utanför kvinnor har varit i den här världen.
Hon menar att det är annorlunda att vara kvinna och äga skog.
– Jag har blivit på det klara med hur nonchalerad jag och många andra kvinnor har blivit. Många har utgått ifrån att man inte kan någonting som kvinna.
Hon ger exempel på muntliga överenskommelser som brutits, om planteringar som misslyckats och slarviga avverkningar som försökts skylas över med nedlåtande kommentarer.
– Men jag hoppas och tror att det har blivit bättre idag, säger hon.

Tillsammans med sina tre vuxna barn timrade Maria en timmerstuga på fastigheten – ett barnbarnshus.
Foto: Lennart Wernström

Vill vara ensamägare

Hon ser också stora problem med saker som många skogsägarkvinnor inte inser vidden av, som att bröderna styr, problem med samägande och att mark dribblas bort bara för att de inte var son i huset.
– Det har tidigare inte förväntas att det är just döttrarna och fruarna som ska bli de aktiva skogsägarna.
Hon har själv dåliga erfarenheter av samägande, när hennes syster och hon gemensamt fick skogen som gåva av föräldrarna.
– Vi hade en vision om att vi skulle samlas kring skogen som vi ärvt.
Men de båda systrarna hade olika bild av innebörden av att driva ett företag. Maria Westrin Wernström tror att ett viktigt steg på vägen för hennes utveckling som skogsägare var när hon och systern till slut bestämde sig för att dela på fastigheten.
– Jag kände hur all energi flödade till när jag blev ensamägare, nu fick jag själv styra.

Utbon Maria Westrin Wernström på berget ovanför sitt Per Albin-torp i Ångermanland där hon idag äger 400 hektar skog. I bakgrunden syns Ångermanälven. Foto: Krister Nylander

Känner sig trygg

När Maria Westrin Wernström blev ensamägare av sin fastighet satte hon igång att på allvar söka efter en rådgivare. I början av 90-talet kunde hon inte hitta någon aktör som kunde erbjuda en totalförvaltning både vad gäller mark och ekonomi, men ganska snart kom Skogssällskapet in i bilden. Där har hon idag tillgång till en ekonomisk, en skoglig och en övergripande planerare som arbetar tillsammans. Och hon föredrar att anlita en skogsförvaltare som räknar på hennes vinst som skogsägare till skillnad från en del skogsbolag och skogsägarföreningar som hon menar prioriterar sina egna intressen före den enskilde skogsägarens.
– Jag känner mig väldigt trygg och känner man sig trygg vågar man också vara modig.
– Min skogsförvaltare har varit min ”möjliggörare”, säger hon och syftar på hur hon fått hjälp och stöd för att göra fastighetsaffärer som passar just hennes skogsekonomi.
 
Delaktighet viktigt
Maria Westrin Wernström vill själv vara delaktig och överlämnar inte allt till förvaltaren. Hon har gått från totalförvaltning i början av 90-talet till att idag sköta det mesta av pappersarbetet själv.
– Det ger mig kontroll och är roligare.
Varje höst träffar hon en ekonomisk rådgivare varje höst för att gå igenom vad som har hänt under året.
– Vi pratar om hur jag ska planera för årets sista månader så att jag har gjort allting rätt inför årsskiftet och den kommande deklarationen.
Hon betonar hur viktigt det är att man känner förtroende för personen som ska förvalta ens skog och att besluten fattas utifrån ett samråd som bygger på kunskaper om både skog och ekonomi.
– De här båda aspekterna måste samverka för att jag som kund ska uppnå bästa resultat och ekonomi.

En akvarell som Maria själv målat med en översiktsvy från berget över hennes byggnader, sjön och den vackra ångermanländska dalgången.              Bild: Maria Westrin Wernström

Köpte misskött skog

Nu är hon mitt uppe i att iordningställa sitt senaste skogsförvärv, en misskött fastighet som ingen annan ville köpa som ligger intill hennes Per Albin-torp i Ångermanland. Hennes rådgivare hjälpte henne att ta reda på förutsättningarna i förväg och vad det skulle kosta att få skogen i bra skick. Nu har hon fått dispens från Skogsstyrelsen om att avverka ett större katastrofbestånd.
– Sen ska området dikas och markberedas och göras i ordning. Det kommer att bli en nystart. Men jag kan tänka mig att de flesta i trakten undrar vad det är för tokig kvinna som var villig att ta sig an den här uppgiften, skrattar hon.

 

Teresia Borgman
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktionen@skogsaktuellt.se

 


Artikeln publicerades onsdag den 17 februari 2010

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste