Kluvna känslor kring vackert vilt

Söndergnagda granplanteringar, halvtama grupper av kronhjortar som tar sig in i tamdjurens hagar och förstör rundbalar – men också ett vackert vilt som ger större mångfald åt jakten och inte minst gott kött att servera på tallriken. Det finns helt klart både fördelar och nackdelar med det nya viltets utbredning i norra Sverige, men klart är att det kommit för att stanna.

Kronhjorten äter barken från olika träd, och föredrar gran framför tall. Barkgnagen är mera frekventa i närheten av viltåkrar och utfodringsställen. Foto: Ulrika Håård

 

Det hänger underkylt regn i luften när Skogsaktuellt träffar markägarna Anders Jörgensen och Bertil Johansson på Anders gård i Slåtte, utanför jämtländska Alsen. Vi ska titta närmare på en skogsbacke strax ovanför gårdens lösdriftsstall, där Anders många vintermorgnar har sett en flock om cirka tjugofem kronhjortar ta sig ner för att äta av kornas ensilage.
Större delen av de unggranar som växer i slänten har skadats när hjortarna gnagt av barken, och det ligger bitar av ensilageplast i gräset. Det är plast som hjortarna tagit sig igenom för att komma åt det begärliga ensilaget.
– Det är ju inte så konstigt att de äter ensilage, det här är ju hjortar som rymt eller släppts ut från hägn och förvildats, och de är vana att utfodras, säger Anders Jörgensen.

Störst problem för jordbrukare
Anders Jörgensen (till vänster) och Bertil Johansson inspekterar en tallplantering på Anders Jörgensens gård utanför Alsen i Jämtland. – Just här där hjortarna går ner för att äta av kornas ensilage så går de hårt åt smågranarna, säger Anders och visar på de många avskalade plantorna.
Trots att kronhjort inte är ett naturligt vilt i de mellersta och norra delarna av Sverige, och att de uppenbarligen ställer till en del skador på skogen, så är känslorna kluvna inför kronhjortens utbredning norrut. Så länge det inte blir för många djur är risken för betydande skogsskador liten, men skulle stammen öka dramatiskt kan situationen bli besvärlig för skogsägare som redan har problem med älgskador på tall, befarar Bertil Johansson.
– Det är ett vackert djur och ett roligt vilt att jaga, som ger väldigt gott kött, så jag är inte emot att de finns här. Men det är förstås irriterande för bönder och hästägare som får sina rundbalar förstörda, säger Anders Jörgensen.
Alsenbygdens kronhjortskötselområde på cirka 100 000 hektar bildades för sju år sedan, och har som målsättning att behålla en livskraftig stam samtidigt som man vill minimera skador på jord- och skogsbruk. Enligt Bertil Johansson uppskattas kronhjortstammen i området till cirka 200 individer.

Klarar kargare klimat
Leif Carlström, under många år utbildningsansvarig på Jägareförbundets kursgård Öster-Malma utanför Nyköping och numera jakt och viltvårdslärare på Öknaskolans naturbruksgymnasium, har alltid haft ett stort intresse för den svenska hjortstammen.
– De kronhjortar som spridits från hägn i norra delarna av Sverige har helt klart kommit för att stanna, och klarar sig utmärkt även på mindre bördiga platser och i ett kargare klimat. Kyla och snö är inget problem så länge det inte blir extrema vintrar.
Det finns fornfynd av kronhjort från Jämtland, så egentligen är kronhjortens nuvarande förekomst en återetablering i ett område där det har funnits kronhjort tidigare.
Leif Carlström påpekar att kronhjortens normala vinterföda främst består av blåbärsris, ljung och kvistbete av salix. Granbarksbetning är absolut ingen huvudföda.

Spridda populationer
Trots att det nu funnits kronhjort i de mellersta och norra delarna av landet sedan flera år tillbaka, alla ursprungligen från hägn, gör den långsamma reproduktionstakten att det än så länge enbart handlar om mindre, spridda populationer.
Enligt Leif Carlström är det ingen tvekan om att antalet kronhjortar successivt kommer att öka i norra Sverige. Nu blir det jägarnas och markägarnas uppgift att se till att förvalta viltet på ett hållbart sätt, liksom man gjort sedan länge längre söderut i landet. En åtgärd kan vara att utfodra hjortarna på ställen som ligger långt från granplanteringar, för att minimera skador på skogen. Leif Carlström tycker också att man från hjortskötselområdets sida bör hjälpas åt och gå in och stå för eventuella kostnader om någon enskild jordbrukare drabbas extra mycket av skador på rundbalar och stängsel.

Ulrika Håård
Frilans


Fakta
► Idag finns ett drygt femtontal bestånd av frilevande kronhjort i Sverige. De flesta är koncentrerade till Syd- och Mellansverige, men några små bestånd finns i såväl Jämtland som Västerbotten och västra Dalarna.
► Det totala svenska kronhjortsbeståndet beräknades till cirka 4000 djur i början av 1990-talet. För 100 år sedan var kronhjorten i det närmaste utrotad i Sverige. Då fanns endast en spillra av den forna svenska stammen kvar i Skåne. Arbetet med artens bevarande tog fart i mitten av 1900-talet och med hjälp av utsättningar och rymningar från hägn har arten återetablerat sig.
► Bestånden i Dalarnas och Jämtlands län består dock troligen till stor del av invandrade djur från Norge.
Källa: Jägareförbundet

Skogsaktuellt
Tel: 019-760 94 10
E-post: redaktionen@skogsaktuellt.se

Artikeln publicerades tisdag den 29 december 2009

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste