Meja har nos för borrar

– Såja Meja, finns det några borrar i skogen? frågar matte Annette Johansson uppmanande. Schäferhunden Meja springer ivrigt iväg för att söka.
Meja är den enda hunden i världen som är specialtränad på att söka efter granbarkborrar.

Ett höftfel satte stopp för Mejas tänkta bana som räddningshund. Det ledde emellertid till en annan ”karriär”. Schäfertiken är nämligen den enda hunden i världen som är specialtränad på att söka efter granbarkborrar. Tillsammans med matte Annette Johansson har Meja sedan i våras hårdtränat på att hitta barkborrar i de småländska skogarna. Foto: Teresia Borgman

 

Jakten kan börja. Annette Johansson placerar rena doftämnen, feromoner, från granbarkborre på ett träd. Det är startskottet för Meja. Nu vet hon att det är dags att börja jobba. Foto: Teresia Borgman
Annette Johansson från Nottebäck i Småland hade precis gått färdigt en tvåårig utbildning tillsammans med sin hund Meja. Målet var att de skulle arbeta som räddningshund och förare för uppdrag genom internationella räddningsstyrkan. Men då kom chockbeskedet. Meja hade höftproblem och dömdes ut som räddningshund.
– Det blev tvärstopp, jag kom av mig helt och visste inte vad jag skulle göra, säger Annette Johansson. Det är inte roligt att träna en hund utan ett mål, att gå runt i trädgården och träna lydnad kändes helt meningslöst, säger hon.
– Och Meja blev nästan lite deprimerad, eftersom hon är van att vara igång och jobba.

Sparar massor av tid
Det tog ett tag för dem båda att komma tillbaka och få upp motivationen igen. Men sen ramlade de in på en ettårig specialsökutbildning på Hundcampus i Hällefors. Och det var där som Annette fick idén.
– Jag träffade en skogsägare som visste vad jag höll på med som utbrast ”Kan dom inte leta efter barkborrar!?”
Och så var idén född. Annette Johansson började efterforskningarna bland både skogsfolk och forskare och möttes av både skepsis och förtjusning. ”Du är inte klok i huvudet”, ”dom är lika vanliga som mygg” och”det går inte”, var några av kommentarerna hon mötte, medan andra tyckte att projektet lät jättespännande. Det hela har nu lett fram till att hon och Meja under sommaren varit en del av ett av SLU:s fältförsök. De har också fått sitt första uppdrag hos skogsägare.
– De sparar massor med tid på det här genom att Meja känner lukten av de angripna träden på långt håll, säger Annette Johansson.

Hårdträning i reservat
En jakthunds-gps är till stor hjälp i arbetet med att märka ut angripna träd och markera hur Meja springer när hon söker. Foto: Teresia Borgman
Meja började träna på de rena doftämnena, feromonerna, som barkborrarna skickar ut. Och sen tidigt i våras har de legat i hårdträning ute i naturreservat och det har gått över förväntan.
– Vi har praktiskt taget bott ute i skogen sen borrarna började svärma i april i år, säger Annette Johansson.
Första trädet som Meja hittade var en riktig bingoträff, berättar Annette.
– Hon sprang fram till ett träd och började skälla på det, men jag såg ingenting.
Men Meja gav sig inte. Hon hade hittat borrar och visade det envist för sin matte.
– Efter ett tag såg jag massor av barkborrar lite längre upp. Det var som att hitta den första kantarellen. När du väl hittat den första så ser du hur det bara kryllar, säger Annette.
Annette Johansson hoppas kunna jobba med hundar och barkborresök i framtiden.
– Det dumma är bara att borrarna är säsongsdjur och att epidemierna kommer och går i vågor. Men jag antar att det också finns en stor arbetsmarknad för barkborrehundar utomlands, säger hon.

Ny hund på tillväxt
Hon har också en unghund på tillväxt som är i full färd med att lära sig söka efter granbarkborrar. Hunden Aska hoppar ut ur bilen som står parkerad i det trolska naturreservatet utanför Växjö där Annette tränar sina hundar. Aska far runt som ett yrväder. Ännu är det många timmars träning kvar innan hon når samma proffs­nivå som kompisen Meja.
Och Annette Johansson har fler idéer kring hur hundarna kan användas inom skogsbruket. Men dem är hon fortfarande förtegen kring.
– Då kanske nån knycker min idé, skrattar hon.

Teresia Borgman
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktionen@skogsaktuellt.se

Artikeln publicerades onsdag den 19 augusti 2009

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste