Stora stövlar att fylla
Krönika: Här kommer mina första rader som krönikör efter Ola. Eller Skogs-Ola som många kallar honom. Förtroendeingivande och urtypen till ”skogs-gubbe” både till utseende och uttryck. För mig, med både pappa och farfar som stora förebilder, är skogs-gubbe såklart en positiv titel.
Mitt första grubbleri är hur jag ska inleda denna krönikeresa. Först funderar jag på att ge mig in i debatten kring knärot, men ändrar mig snabbt av rädsla för att stöta mig med vissa grupper. Sedan slår det mig att det vore intressant att resonera om regeringens proposition Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk. Men ängslan över att bli alltför politisk stoppar mig där också.
Kanske borde jag i stället fortsätta på samma spår som inledningen – motsatsen till skogs-gubbar – och skriva om hur det är att vara kvinna i en mansdominerad bransch. Men på något sätt känns det förutfattat. Jag vill inte hamna i feministfacket, även om jag såklart månar om allas lika värde, lika lön för lika arbete och så vidare.
Ja ni ser, redan nu håller jag på att trassla in mig…
…men kanske är det just där jag ska börja.
För i dagens skogssamtal känns det ofta som att man förväntas välja sida redan innan man öppnat munnen. Antingen är man för eller emot, aktiv eller passiv, brukare eller bevarare. Gråzoner är det ont om – trots att det är just där de flesta av oss faktiskt befinner oss. De skogsägare jag träffar är ofta både djur- och naturvänner. Hör och häpna.
För mig har skogen aldrig varit en symbolfråga. Den har varit arbete, ansvar och något värdefullt. En självklar plats där beslut får konsekvenser – inte i debattens tempo, utan över generationer. Man måste få vara stolt över den fina råvara man producerar, samtidigt som man värnar naturvärden.
Med två småbarn hemma så finns redan tanken där: att det vi skapar i skogen är något de kommer få leva med. Därför väger också varje avverkning, varje naturvårdshänsyn, varje skötselmetod och varje plantval lite tyngre. Men blir samtidigt också så mycket mer meningsfullt.
Kanske finns det anledning att återvända till ovan nämnda ämnen framöver, när jag hunnit bli mer varm i kläderna. Men detta får bli starten på min krönikeresa här. Inte som en ny Skogs-Ola – sådana finns det bara en av – utan som någon som tagit över stora stövlar och långsamt provar att hitta sin egen gång i dem.
Linnea Åkerlund
Handelsbanken
Möt skogsexperten bakom Handelsbankens gröna rådgivning. Skogsmästaren Linnea Åkerlund berättar om sin väg från skogsbranschen till Handelsbanken, och om sitt engagemang för skogsägarens ekonomiska framtid.
Kan du berätta lite om dig själv och din roll på Handelsbanken, vad arbetar du med till vardags?
– Jag började i banken för snart tre år sedan, efter att ha jobbat som skogsekonom på LRF Konsult (som sedan blev Ludvig & Co) i åtta år. Är utbildad Skogsmästare från Hälsingland men bosatt i Örnsköldsvik på grund av kärleken. Bor med min man och vi har två söner på snart 5 och 7 år, samt två jakthundar. Tycker om att laga mat, jaga, havsfiske i Norge, odla kål och allmänt uteliv. Jobbar som segmentsansvarig för Skog i Handelsbanken samt är länsansvarig över Västernorrlands län. Det innebär att jag driver skog och lantbruksaffären med marknadsföring, kommunikation, kunskap och rådgivning till både kontor och kunder.
Vad är din bakgrund kopplat till skogsnäringen, och hur kom du in på området?
– Skog i familjen, alltid varit med som liten vare sig det var jakt eller bärplockning. Det gjorde att Skogsmästarprogrammet tilltalade mig när det var dags att välja vilken riktning jag ville ta i livet. Är väldigt nöjd med valet samt kul att nu jobba med skog fast från en banks perspektiv.
Vilka ekonomiska frågor eller trender i skogssektorn engagerar dig mest just nu?
– Att miljöorganisationer genom överklagan kan stoppa avverkningar som leder till oerhört kostsamma och utdragna processer. Den här osäkerheten påverkar inte bara enskilda beslut, utan också viljan att investera långsiktigt i skogen. När spelreglerna upplevs som otydliga eller föränderliga blir det svårare att planera och utveckla sitt skogsbruk.
Hur ser du på skogsägarens ekonomiska förutsättningar i ett lite längre perspektiv, vad bör man ha koll på?
– Att äga skog tror jag långsiktigt på. Viktigt att se till så att man ligger på en bra belåningsgrad över tid och har en deklarationshjälp som är väl insatt i skogsägarens unika skatteverktyg. Samt att man alltid investerar en del av sina intäkter i skogsvård. Att exempelvis ligga steget före och forma bestånden vid röjning ger en bra möjlighet att rusta skogen för framtidens mer extrema väder.
Vad hoppas du att dina krönikor ska ge läsarna av Skogsaktuellt?
– Jag hoppas att mina krönikor ska skapa igenkänning, väcka någon eftertanke och locka fram ett leende.
