Urholkad tilltro är bara förnamnet

Ledare I en gemensam hemställan till regeringen om extra pengar för skydd av fjällnära skogar, skriver Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen apropå utebliven ersättning till markägare: Tilltron till de utvecklade skyddsformerna och det arbetssätt som utvecklas uppnås inte.

Skogsägarnas reaktion att lämna in avverkningsanmälningar för att skynda på utbetalning av ersättning är ett sundhetstecken. Problemet med att myndigheter vill skydda skog men inte kan betala för sig är allmänt och gammalt. För fjällnära skogar blev situationen extrem när staten lade en död hand över enorma arealer men inte betalade markägarna ersättning för brukningshindret. Mark- och miljö­överdomstolen slog 2020 fast att ägarna till de fjällnära skogarna har rätt till ersättning. Men ersättningarna lyser i praktiken i många fall med sin frånvaro.

Staten sätter enskilda i en rävsax som rent av kan leda till konkurs när de förbjuds bruka sin mark, men inte får ersättning. I den nollräntemiljö som rådde är det mer möjligt att som markägare ha tålamod, men med dagens räntor och en belånad fastighet med brukandeförbud, blir situationen snart kritisk.

Staten måste enas med sig själv. Vill samhället skydda skog måste samhället kunna betala för det. Äganderätten måste respekteras. Anslag och utfärdade brukningshinder måste gå hand i hand. Skogsägare bör se det som sin skyldighet att avverkningsanmäla områden som staten vill skydda men inte betalar för. Det är den lilla människans idag bästa sätt att sätta ner foten mot en byråkrati ur balans.