Mulmholkar bidrar med ny information

Håligheter i gamla, murkna träd, så kallade mulmhål, är en viktig livsmiljö för olika skalbaggar. Nu visar ny forskning att det för nedbrytningens skull även har stor betydelse vilka skalbaggar som bosätter sig i hålen.

Ny forskning från SLU och Linköpings Universitet visar att det har större betydelse för nedbrytningen vilka skalbaggar som bosätter sig i mulmhålen än hur många skalbaggar som bor där. Foto: SLU

Den så kallade mulmen som samlas i håligheter hos gamla träd består av murken ved och andra saker som exempelvis löv och rester av djur. Dessa hål utgör en livsmiljö för ett stort antal vedskalbaggar, av vilka en del bidrar till en fortsatt nedbrytning då de livnär sig på död ved och vedsvampar.

Hålträd en bristvara

I det svenska landskapet är gamla hålträd en bristvara, därför har många av de arter som är knutna till dessa träd minskat kraftigt i antal och ses nu enligt SLU som hotade. Detta gör hålträden till en intressant fråga för naturvården.

I en studie som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation placerade forskarna Laia Mestre, Thomas Ranius och Nicklas Jansson ut konstgjorda mulmhål, så kallade mulmholkar, fyllda med sågspån och löv från ek.

– Det var Nicklas Janssons idé från början. Han och jag satte upp mulmholkar på fritiden för att se om det skulle kunna fungera som en möjlig naturvårdsåtgärd. Det gick bra, många arter kom dit och vi tänkte att det skulle gå att använda mulmholkarna för att göra ett snyggt experiment, säger Thomas Ranius, professor i ekologi vid SLU i ett pressmeddelande.

Se en film från projektet här

Snabbare nedbrytning

Holkarna som placerades både i närheten av- och längre ifrån befintliga hålträd av ek följdes av forskarna under fem år. Under den tiden inventerades bland annat vilka skalbaggar som fanns i holkarna, då tidigare forskning visar att det har stor betydelse för vedskalbaggarna hur nära det är mellan lämpliga hålträd.

Holkarna som var placerad närmare hålträden innehöll, precis som forskarna trott, en större artrikedom. Dessutom gick nedbrytningen fortare under de första tre åren.

– Nedbrytningen gick snabbare i mulmholkar där medelstorleken för alla skalbaggsindivider totalt var större, medan vi inte såg någon effekt av antalet arter eller individer, säger Thomas.

viktigt vilka arter

Sambandet mellan biologisk mångfald och ekosystemfunktioner är något som enligt SLU diskuteras flitigt inom ekologin, ett exempel på detta är nedbrytning. Frågan många ställer sig är om det spelar någon roll hur många arter det finns, eller om det räcker med vissa arter som kan göra ”grovjobbet”.

Här visade forskarna från SLU och Linköpings universitet att det faktiskt spelar roll för nedbrytningen, vilka arter som bosätter sig i hålen och inte hur många. Särskilt de stora skalbaggsarterna som brun guldbagge är enligt undersökningen viktigare för nedbrytningen än de små.

– Det här var en rolig studie att göra eftersom det var ett experiment. Annars går vi ofta ut och kartlägger vilka insekter som finns var och drar slutsatser utifrån de mönster vi ser. Men mönstren kan påverkas av många faktorer, varav en del kan vara svåra att mäta och testa effekten av. Men i ett experiment kan man mer bena ut orsakerna till att det blir som det blir och det är ett steg framåt för forskningen om vedinsekter, säger Thomas Ranius.

Bekräftar tidigare kunskap

För naturvårdens är detta en bekräftelse på resultat från tidigare kunskaper som visar att det är bättre att bevara ett större antal hålträd nära varandra än att bevara hålträd som står utspridda. Mulmholkar används redan i dag inom naturvården och nu finns även mulmlådor som står på marken och är lite lättare att hantera.

- Vi gör ett nytt experiment med mulmlådor nu. Vi vill se om det spelar någon roll för vedskalbaggar om den döda veden finns inne i städer jämfört med utanför, säger Thomas.

Läs hela den vetenskapliga artikeln här

Björn Schubert
Björn Schubert
Tel: 070-683 94 62
E-post: bjorn.s@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades torsdag den 11 oktober 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste