Jakt, mat och livsstil bakom Skitjakt

Podden Skitjakt fyller ett år vilket firas med en ­måltid bestående av bisonoxe ­tillsammans med Cabernet Sauvignon och prat om ­höstens älgjakt.

 

Podcasten Skitjakt firar ett år. Under året som gått har 25 avsnitt spelats in där olika aspekter av jakt tas upp. Bilden är från ett jakttillfälle då de jagade dovhjort tillsammans med Ulrika Karlsson-Arne inför hennes deltagande i tävlingen Extreme Huntress i USA. Från vänster: Erik Olofsson, Ulrika Karlsson-Arne, Ian Abrahamson och Kristian Bartos.
– En sak som gjort podden framgångsrik är nog vår bredd, och vi hävdar aldrig att vi har rätt. Vi pratar och tar fram olika scenarion och samtalsämnen. Vi säger vad vi tycker, men lyssnar på vad andra säger, bland annat genom att i varje avsnitt ta in en gäst, säger Kristian. 
Foto: Privat 


Få saker förenar människor så mycket som jakt. Det kan ­skaparna av podden Skitjakt skriva under på. Podden drivs av Kristian Bartos, Ian Abrahamsson och Erik Olofsson och det var jakten som la grunden till deras vänskap.

– Podden är lite av vårt kärleksbarn, skrattar Kristian.

Podden, som startade för ett år sedan, handlar framförallt om jakt, naturupplevelser och ekologiskt kött. Men det blir även mycket prat om jaktutrustning och inte minst om tillagningen av det fällda viltet. Till varje avsnitt brukar nämligen Erik Olofsson, välkänd Sörmlandskrögare tillaga en aptitretande vilträtt.

– Till ettårsavsnittet serverades bisonoxe och Cabernet Sauvignon, berättar han.

Att alla i trion har ett genuint jaktintresse är tydligt med tanke på poddens inriktning. Ian (som inte hade möjlighet att delta i intervjun) driver även en egen jakt­handel, som är en del av Jaktia, och är gruppens ”materialare”. Erik är förutom krögare även delaktig i ett viltslakteri och i gårdsförsäljning av viltkött. Kristian beskriver sig själv som en ”radio- och reklamfilur” och en relativt nybliven jägare. Vännernas skillnader och erfarenheter är också något som används i podden.

– Jag brukar ha på mig nybörjarhatten i diskussionerna, och Erik och Ian står för erfarenheten av jakt, säger Kristian.

– Men när det kommer till inspelningen kan jag ingenting om tekniken, det får Bartos fixa, ­skrattar Erik.

Hur kom det sig att ni började med jakt?

– För mig går jaktintresset egentligen ända tillbaka till min farfar och pappa. Jag fick börja hänga med från att jag var åtta år och sköt mitt första rådjur när jag var 15 år, tillsamman med min far. Jakten sitter djupt rotad i mig, vilket fortsätter med mina barn. Det känns jättekul, både med skog, gemenskap, spänning och hundar. Hela det lantliga livet, säger Erik.

För Kristian tog det jaktliga intresset en annan väg.

– Jag tog jägarexamen första gången när jag var 14 år och intresset har alltid funnits där. Men i och med att jag blev kär i mitt radiojobb och fokuserade hundra procent på det blev det aldrig att jag skaffade egna vapen. Därför blev det liggande. När jag plockade upp jaktintresset igen för fem- sex år sedan hade bestämmelserna ­hunnits ändras och jag tog därför om jägarexamen. Sedan dess har jag jagat aktivt.

Vad ser ni mest fram emot med höstens jakt?

– För min del är det drevjakten, eller hundjakterna, som är extra speciella. Jag är ute och vakjagar en till två gånger i veckan, vilket är avkopplande och ger en lugn stund. Men jag tycker mycket om drevjakt med hund, där man kan höra upptaget och drevet i skogen. Det ser jag fram emot mest, säger Kristian.

– Jag har en ny valp där hemma som jag ska släppa första gången i höst. Jag och min sambo har tre barn, och hon har också tagit jägarexamen. Det är kul att vara ute och göra något tillsammans. Det vardagliga tickar på men med jakten kan man komma ut i skogen tillsammans, det är inte pangandet i sig som är det viktigaste. Hund, familj och komma ut i skogen är viktigare, säger Erik.

Berätta om ett jaktminne!

– Jag har ett starkt första minne av den första älgen jag sköt. Jag var 18 år och satt i torn på ett hygge, det var första gången jag fick sitta själv under älgjakten. Det kommer en kviga springandes i lugn takt. Jag skjuter tre skott. Hon trillar, jag tittar på älgen och den försöker ställa sig upp igen. Jag tittar hela tiden på älgen och försöker ladda, men får inte i patronen. Tittar åter på älgen, sedan ser jag att jag försöker ladda med ett läppsyl, säger Erik och skrattar.

– Jag tycker det är svårt att välja ett enda, jag kommer ihåg alla jaktsituationer. Men ett som sticker ut extra är då jag sköt mitt första vilt, en råbock. Den kom springandes mot mig när jag stod i pass. När jag tar upp bössan stannade den med bredsida på 30 meters avstånd. Jag sköt och den la sig och det kändes väldigt bra. Jag kommer ihåg det fortfarande som i går, avslutar Kristian.

Björn Schubert
bjorn.s@ja.se • 070-683 94 62

Artikeln publicerades fredag den 05 oktober 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste