Skogsbranschens brinnande intresse för hållbarhet

Hållbarhet. Ett begrepp som jag har stött på gång på gång under min studietid. Alla föreläsare, ­representanter­ för skogsbranschen och medstudenter håller ordet kärt och använder det gärna. Till och med SLU:s slogan är ”plugga hållbart”. En studentkollega sa att en av huvudanledningarna till att han valde att läsa till jägmästare istället för något annat var för att man arbetar med en ­resurs­ som är hållbar, alltså att man oavsett vilket yrke man får efter examen gör något bra för miljön och planeten. Jag tyckte att detta var ett väldigt trevligt synsätt och anammade det snabbt. 

Sedan hände något. Sverige blev torrt. Och Sverige brann. Brinner fortfarande på sina håll. Och jag har börjat syna begreppet hållbarhet i sömmarna. För problemet är att var och en av personerna jag listade ovan har sin egen ­definition­ av vad hållbarhet innebär. Och anledningen till varför det används så flitigt antagligen är just för att alla kan och väljer att tolka ordet som de vill. I en tid som denna kan man tycka att användningen av hållbarhet blir ohållbar, eftersom att skogsindustrins skogar bokstavligen står i lågor och inte kommer att hålla lika länge som planerat.  

Det räcker inte med att säga att vi inte visste. Vi vet. Efter fyra år på jägmästarprogrammet vet jag om de risker som finns när man planterar och sköter stora mono­kulturer. Klimatförändringar inräknade. Yrkesverksamma borde vara ännu mer medvetna än jag är. Ändå säger vi alla fort­farande­ att skogsbruket är hållbart. Medan resten av Sverige alltmer ifrågasätter skogsbranschen. 

Det kan vara dags att försöka komma överens om vad vi ­faktiskt­ vill ha ut av skogen. Att våga öppna dörren till resten av samhället och lyssna på vad de har att säga. Jag tror att ett stort problem i dagsläget är att vi sedan 1993 har likställda miljö- och produktionsmål. Det är i sig inget fel med det, men det blir lite som att äta kakan och ha den kvar, på varje bit skogsmark. Lagstiftningen säger att vi ska tänka på miljön, men att man samtidigt ska bedriva skogsbruk så produktivt som möjligt. I en marknadsekonomi gör ju detta att miljömålen hamnar i skuggan av storskogsbruket. 

Dessutom bistår EU oss med flygplan med mera kanske inte enbart för att ”det är så det är ­skrivet”­ utan för att det faktiskt är här som en stor del av Europas skog finns. Men vad för typ av skog är värd att rädda? Och hur långt in i klimatförändringstiderna sträcker sig ”bäst före”-datumet? Vore det inte bäst att ha en skog med förlängd hållbarhet?

Jag tror att skogsbrukare hatar biodiversitet och miljömål lika lite som jag tror att mjölkbönder hatar kor. Men för att använda oss av denna fantastiska resurs är det dags att se den med moderna ögon, där klimatförändringar och vår del i något större, till exempel EU, måste få spela en större roll i de beslut som tas. Det är endast då som det blir hållbart, på riktigt. 

 

Hanna Bernö
Jägmästarstudent

 

Artikeln publicerades fredag den 07 september 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste