Granbarkborrarnas sommar

Efter den extrema sommaren har Snifferdogs hundar fullt upp att hitta granbarkborrar. 

 

Hundarna Hiro, Sota och Aska (bilden) utgör tillsammans med matte Annette Johansson Snifferdogs Sweden. Under den varma sommaren har de börjat arbeta i gryningen och hundarna har arbetat i kortare pass.  Foto: Elin Fries 


Granbarkborren är den insekt som gör mest skada på svenska granskogar och sedan 1960-talet har uppemot tio miljoner kubikmeter angripits under fem olika utbrott. Ett vanligt problem är att angreppen inte upptäcks i tid. Där kommer hundens nos väl till pass.

– Jag började använda hundar för snart tio år sedan för att upptäcka granbark­borreangrepp, säger Annette Johansson, som driver företaget Snifferdogs Sweden. 

Hennes affärsidé går ut på att använda hundens fantastiska luktsinne för att snabbt hitta angrepp på till synes friska granar, där det mänskliga ögat ofta misslyckas. 

De ihållande höga temperaturerna har gjort att granbarkborren har haft goda möjligheter att flyga långa sträckor för att hitta lämpligt material. Ett riktmärke brukar vara att den behöver minst 18 grader varmt för att svärma. 

Effektivt eftersök

När det kommer till granbarkborrebekämpning är just tidsaspekten viktig.  Genom att kapa och frakta bort den angripna granen inom två till tre veckor kan skogsägaren förhindra att föräldradjuren lämnar granen och lägger en syskonkull i ytterligare ett träd och dessutom kan ingen ny generation av barkborrar utvecklas i träden. 

-Men egentligen har man faktiskt närmare två månader på sig att få ut de angripna träden. Det är så lång tid som det tar för den nya generationen att bli flygfärdig. Lokaliserar man träden innan de lämnar dem kan man fortfarande förhindra att de sprider sig vidare, säger Annette. 

Framför henne springer schäfer-malinoisblandningen Sota som scannar av skogen. Under bra förhållanden kan Sota söka igenom ett område på tio hektar på en timme. Snart hoppar hon upp mot en gran och börjar krafsa. Granen är grön och visar vid första anblick inga spår av granbarkborreangrepp. 

– Granen kan se frisk ut, men har i själva verket redan blivit angripen, säger Annette och böjer sig ned för att inspektera stammen. Någon meter ovanför marken syns hålen efter granbarkborren.

Annette är sedan 2014 anställd som försökstekniker vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Där arbetar hon med forskningsprojektet ”Hund mot Skogsskada” som undersöker vilken specifik doft en viss skogsskada avger och hur man kan träna hundar att söka rätt på denna doft.

Barkborreangrepp

Förutom Sota har Annette två till hundar som tillsammans turas om att söka efter granbarkborreangrepp. Det har visserligen inte kommit in några officiella rapporter över hur skadeläget ser ut efter sommaren, men Annette upplever att angreppen är högre än normalt. 

– Vi har på flera håll sett en andra svärmning av granbarkborren, säger hon och fortsätter:  

– Den torra och varma sommaren har inneburit en stor stress för alla träd, däribland granar, vilket gynnat barkborrarna. 

Martin Schroeder, professor i skogsentomologi vid SLU menar att det riktiga resultatet av hur sommaren påverkat granbarkborren kommer förmodligen visa sig framåt hösten. Men han berättar att den gångna sommaren på många sätt varit optimal för granbarkborren. 

– Jag skulle bedöma att risken för angrepp på stående­ träd borde ha ökat. Det varma och torra vädret ökar risken för att granarna blir torkstressade och därmed får nedsatt försvarsförmåga. Samtidigt kan den höga temperaturen gynnat svärmningsförhållande, säger han. 

Praktiskt bekämpning

För skogsägaren som drabbats av angrepp gäller det att få ut det angripna virket ur skogen så fort som möjligt innan den nya generationen barkborrar hinner kläckas, den så kallade Sök och Plock metoden. Då letar skogsägaren igenom sin skog efter angrepp. 

– Platser där risken är extra stor är i anslutning till fjolårsangrepp, i nyexponerade beståndskanter med äldre granskog i anslutning till hyggen och i äldre och volymrika granbestånd, säger Martin.

Effektivt med hund

Metoden har dock visat sig att inte alltid fungera då många skogsägare missar angreppen. Fältförsöksstudier gjorda av SnifferDogs Sweden, i samarbete med SLU och Skogsstyrelsen i Växjö, visar att sökhundsekipage som tränats att hitta träd angripna av granbarkborre är ett effektivt sätt att lokalisera angripna träd. I dag ligger snarare begränsningen i att det inte finns nog med utbildade hundar och förare. 

– Det finns ett stort intresse att snabbt hitta granbarkborreangrepp, speciellt hos privata skogsägare, säger Annette. 

Privata skogsägare

Under sommaren har hon och hundarna inventerat stora områden i bland annat länsstyrelsens naturreservatet Hälleskogsbrännan i Västmanland på uppdrag av Länsstyrelsen. Flera privata skogsägare som har skog i anslutning till reservatet har också hört av sig då barkborreangreppen från naturreservatet har spridit sig till omgivande skog. 

– Sommarens skogsbränder stressar såkslart överlevande träd och därmed ökar risken för granbarkborreangrepp. Denna sommar har egentligen inte gynnat någon mer än barkborrarna och nästa år kan bli ännu värre. Men hundarna har visat sig vara en fantastisk hjälp säger Annette. 

Skadorna från granbarkborren ser även ut att öka i framtiden. De senaste tio åren har forskare sett att utbrott av granbarkborre kommit oftare, i såväl Sverige som i Europa. 

– Prediktionen är att klimatförändringarna gör att skadorna kommer öka ytterligare i framtiden, avslutar Martin.

Elin Fries
Elin Fries
Tel: 019-16 64 68
E-post: elin@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 05 september 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste