Svar på vanligaste frågorna om skogsbränder

SLU:s forskare svarar i ett utskick på de vanligaste frågorna de fått i samband med sommarens skogsbränder.

Anders Granström, skogsbrandforskare vid SLU och Anna-Lena Axelsson, forskare i skogshistoria och biologisk mångfald och koordinator för Program skog inom SLU:s fortlöpande miljöanalys ger svar på några av de vanligaste frågorna. 

Vad påverkar uppkomsten av skogsbrand?

Nio av tio skogsbränder i Sverige orsakas av mänsklig aktivitet. Foto: mostphotos

Anders svarar: För att en skogsbrand ska uppstå krävs att det finns lämpligt bränsle på marken, att bränslet tillräckligt torrt och det sker någon form av antändning. En typisk bränslebädd i svensk skogsmark består av mossa eller lav med inblandad förna (döda växtrester). Bränslet måste ha en fuktkvot under 25%, vilket vanligen kräver omkring en veckas uppehållsväder. Antändning kan ske av naturen genom blixtnedslag men nio av tio skogsbränder i Sverige orsakas av mänsklig aktivitet som till exempel slarvigt släckta lägereldar, rökning eller markberedning.

Vad påverkar en storskalig spridning av skogsbrand?

När luftfuktigheten stiger blir kläder på streck råare, samma sak gäller för bränslet i skogen. Foto: mostphotos

Anders svarar: Ju torrare bränslet är och ju starkare vind desto snabbare brandspridning. När det varit uppehållsväder under lång tid kontrolleras markbränslets fuktkvot av den relativa luftfuktigheten. Samma sak gäller för till exempel kläder som man har haft hängande på ett klädstreck under längre tid. Så fort luftfuktigheten stiger blir kläderna/bränslet (med en viss fördröjning) råare och tvärtom. Det är exempelvis mycket stor skillnad i spridningshastighet för elden vid en luftfuktighet av 30 procent jämfört med 45 procent, till följd av de ganska små skillnader i bränslets fuktkvot som detta orsakar.

Likaså har vinden enormt stor effekt på spridningshastigheten. Vid en vindhastighet på 7 m/s sprider sig elden i vindens riktning dubbelt så snabbt som vid 3,5 m/s. Snabb brandspridning ger hög intensitet och långa flammor. Till slut kan flammorna vandra upp i trädkronorna och man får en kronbrand eller toppeld, med en vägg av flammor från markytan till långt ovan trädtopparna. Spridningshastigheten är då vanligen 30 m/minut eller mer och brinnande material slits upp från träden och antänder marken långt fram i terrängen. På så sätt kan elden ta sig över diverse hinder som vägar och vattendrag. Kronbrand förekommer dock bara i medvinds-sektorn där elden har fullt stöd av vinden. Mot vinden rör sig elden alltid långsamt (0,5-1m/minut) och med korta flammor. Både luftfuktigheten och vindstyrkan varierar över dygnet vilket leder till att den värsta brandperioden brukar infalla under eftermiddagen medan det är som lugnast kring solens uppgång.

Mängden död ved ökar i skogen. Hur påverkar detta brandrisken?

Grövre död ved ökar inte risken för antändning av skogsbränder, istället påverkar der mer finfördelade bränslet. Foto: mostphots 

Anders svarar: Grov död ved har ingen inverkan på vare sig antändningsrisk eller eldens spridningshastighet, vilka istället styrs av strukturen och fuktkvoten i det finfördelade bränslet på markytan. Och vad gäller spridningshastigheten tillkommer förstås vinden och ett par andra faktorer (markens lutning, brandfrontens bredd, skogsbeståndets struktur).

Är olika sorters skogar olika benägna att brinna, varför/varför inte?

Rena björkbestånd och täta granskogar har liten antändningsrisk. Foto: Thinkstock

Anders svarar: Ja, det är skillnad. En tät granskog på gammal åkermark där marktäckningen består av döda granbarr är faktiskt helt obrännbar eftersom bränslebädden är för kompakt. Likaså är bränslet dåligt under rena björkbestånd. I andra änden av detta spektrum ligger Contortabestånd, som skapar en för elden mycket bra bränslebädd. I de flesta svenska skogar är det dock relativt små skillnader i brännbarhet, men ju tätare skogen är desto längre tid tar det innan bränslet torkat tillräckligt för att kunna bära elden. En ytterligare faktor är att kronbrand bara kan förekomma i barr-dominerade skogar. Lövträdens blad har så pass stort vatteninnehåll att de svårligen antänds även om man har en intensiv brand på marken.

Hur påverkar 2018 års torka skogens benägenhet att brinna?

När myrmarker och sumpskogar torkar försvinner naturliga spärrlinjer. Foto: mostphotos

Anders svarar: Lång torka gör att humuslagret torkar ut. Detta har i sig ingen nämnvärd inverkan på eldens spridning (som istället beror på fuktkvoten i mossan/förnan), men torr humus leder till omfattande glödbrand, vilket gör det svårt att permanent släcka ner en eldfront med exempelvis helikopterbombning. Långa torrperioder gör också att myrmarker och sumpskogar torkar upp tillräckligt för att brinna, vilket eliminerar naturliga spärrlinjer. Vidare ger långa perioder utan regn ger också en potential för enskilda antändningar att verka över lång tid. När skogsbränder väl vuxit sig stora brukar det vara väderomslag som slutgiltigt släcker dem.

Västmanlandsbranden 2014 sågs som ”unik” i sin omfattning. Kan man säga något om denna brandsommar i ett historiskt perspektiv?

Västmanlandbranden ett år efter branden. Foto: Carolina Wahlberg

Anders svarar: De senaste decennierna har det, om man undantar 2014, brunnit bortåt 5000 ha under ”toppår” som 1997, 2006 och 2008. De största enskilda bränderna då var mellan 400 ha och 2000 ha. 2014 var ett speciellt år genom en enda brand som täckte 14 000 ha. Under ett ”normalår” är det få eller inga bränder över 100 ha. Totalarealen för 2018 ser ut att landa på väl över 20 000 ha och ett stort antal bränder har nått arealer på flera hundra ha. Så 2018 sticker ut rejält om man blickar bakåt. I ett riktigt långt tidsperspektiv är dock brändernas omfattning detta år inte anmärkningsvärda. Fram till 1800-talets mitt brann gigantiska arealer under torrsomrar som denna. Nu har brandförsvaret haft svårt att rå på en del bränder men de har ändå lyckats dämpa deras spridning och samtidigt släckt ner ett stort antal antändningar i ett tidigt skede. Det är lätt att föreställa sig slutresultatet utan dessa insatser.

Hur klarar träden och växterna branden och vilka träd kan överleva en brand?

Tack vare jordstammar kan bärrisets ofta överleva en skogsbrand. Foto: mostphotos

Anna-Lena svarar: Våra inhemska barrträd är mer eller mindre anpassade för skogsbrand. Äldre tallar utan lågt sittande grenar har tjock bark och kan överleva en lågintensiv skogsbrand, medan yngre tallar med lågt sittande grenar har sämre chans att överleva. Ibland får tallarna skador av branden, så kallade brandljud, som vallas över med ny ved vilket gör det möjligt att datera historiska bränder. Granar är mer brandkänsliga på grund av lågt sittande grenar och tunnare bark och överlever sällan en skogsbrand.

Bärrisets jordstammar kan överleva en skogsbrand och skjuta nya skott året efter branden om det inte är för torrt i marken när det brinner. I marken ligger också frön och väntar från växter som är beroende av att det brinner regelbundet. Vid en brand då endast delar av markens organiska material brinner upp, kan dessa frön gro efter branden.

Vad är en naturvårdsbränning och varför görs detta?

En tidigare naturvårdsbränning på Sveaskogs marker. Foto: Thomas Nordling

Anna-Lena svarar: Skogsbrand är en naturlig företeelse och vissa kärlväxter och insekter är beroende av att skogen brinner regelbundet. En viktig naturvårdsåtgärd i skogen är därför planerad naturvårdsbränning, gärna i äldre skog som är avsatt för naturvård. Naturvårdsbränning görs alltid under noggrann uppsikt och i väl avgränsade skogsområden. För att få den förväntade effekten på vegetation och mark görs naturvårdsbränningar när det är torrt. Då efterliknas naturliga brandförhållanden och störst naturvårdsnytta uppnås. Naturvårdsbränningar genomförs både inom den statliga naturvården och av privata skogsägare och skogsbolag.

Skogsaktuellt
Tel: 019-760 94 10
E-post: redaktionen@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades torsdag den 02 augusti 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste