Här är de motormanuella huggarna som slår skördaren

Det finns få professionella motormanuella huggare kvar i Sverige, men efterfrågan är stor.  Stefan Johnsson och Matti Hänninen tillhör proffsen, och har arbetat tillsammans i över 30 år. 

 

Stefan Johnsson  (från vänster) Oskar Nilsson och Matti Hänninen är proffs på manuell huggning. De arbetar året om och är anställda av Sydved.  
– Maskiner går alltid att byta ut men väl fungerande skogshuggare växer inte på träd och det tar lång tid att lära upp nya. Vi på Sydved jobbar lika långsiktigt med våra skogshuggare som vi gör med den ädellövskog som dom sköter om, säger Viktor Jonsson (bakgrunden) som är inköpare vid Sydved.Foto: Elin Fries

På några sekunder är boken fälld ner mot sluttningen. Trädet landar på en redan lagd stock som ger Matti Hänninen en bekväm arbetshöjd när han vant börjar kvista upp trädet. Stefan står bredvid och förklarar vad tanken bakom föryngringsavverkningen för detta bokbestånd är. 

– Vi tog ned det där trädet för att ljusa upp i beståndet så föryngringen kan ta fart, säger han och berättar att mycket handlar om planering vid bokskogskötsel. 

– Man får i förväg planera hur trädet ska fällas så de inte hakar i andra träd och fastnar eller blir svåra att skota ut ur skogen, fortsätter han. 

Fingertoppskänsla

Stefan Matti och har precis kommit till beståndet och planerar vilka träd som ska fällas och i vilken riktning.

Bokskogsskötsel är betydligt mer arbetskrävande än trakthyggesbruk, men det kan vara riktigt lönsamt med rätt metoder. Det kräver dock fingertoppskänsla av dem som planerar och utför gallringarna. I dag sköts de flesta produktionsbokskogar enligt Trolle-Ljungbymetoden. Något förenklat går metoden ut på att succesivt glesa ut beståndet så att nog mycket ljus når marken och så att beståndet självföryngras utan markberedning eller plantering.

– Gallringen ska vara så pass lätt att gräset inte får fäste i beståndet. Blir gallringen rätt utförd kommer vi få solfläckar som kommer ner igenom krontaket. Dessa ska vara så pass små att de inte står och belyser samma punkt hela tiden. Det är då vi får gräsväxt. En för svag gallring ger inga solfläckar och därigenom ingen föryngring på grund av att marktemperaturen inte höjs och förnalagret med gamla boklöv förblir för tjockt för bokollonen att orka gro igenom, berättar Matti. 

En ekonomisk avvägning

Matti Hänninen och Stefan Johnsson har arbetat tillsammans i skogen i 30 år. I dag är de 62 och 55 år och arbetar heltid åt Sydved. 

– Det här är riktiga proffs, säger Viktor Jonsson som är inköpare vid Sydved. 

Han uppskattar att det finns maximalt ett femtiotal heltidsanställda manuella huggare i Sverige som är vana att hugga ädellöv. Runt hälften är anställda och resten­ entreprenörer.

Den sinande nyrekryteringen är något som bekymrar honom. Därför är han extra glad över att fått med Oskar Nilsson i huggarteamet. Det tuffa arbetet ställer hårda krav på både fysik och mentalitet och Oskar blev handplockad direkt från naturbruksgymnasiet i Osby för fem år sedan.  

–  Att ha manuella huggare till de här områdena är en ren ekonomisk avvägning, här är manuella huggare effektivare än skördare, berättar Viktor. 

Viktor menar att det gäller för all grövre bok. Ett riktmärke är när boken kommit upp i ungefär 40 centimeter i brösthöjd, då skördarna inte orkar med kapningen på ett bra sätt. Värt att notera är att bokveden är nästa dubbelt så tung som gran per kubikmeter. Att bokskogsskötseln innebär runt fem till åtta upprepade gallringar under rotationsperioden innebär även påfrestningar av marken vilket minskar med manuella huggare. 

– I grövre bestånd går det snabbare för manuellhuggare som för skogsmaskinerna och i dag hugger Sydved manuellt på ungefär 60 procent av bokavverkningarna, säger Viktor. 

Förändringar i arbetet

Arbetet med manuell huggning har på många sätt förändrats de sista 20 åren. Framförallt har redskapen blivit betydligt lättare, men med samma styrka. 

Under Matti Hänninen och Stefan Johnssons arbetsliv har en rad saker förändrats. Bland annat har arbetet blivit allt mer orienterat mot ädellövskog eftersom att skogsbrukets stora mekanisering på 70-talet ledde till att de professionella huggarna fasades ut till förmån av skogsmaskiner i trakthyggesbruk. Arbetet har, trots att det fortfarande tillhör det mest arbetskrävande, underlättats i vissa hänseenden berättar de: 

– Tidigare fick vi brossla ut virket till stickvägen. Nu lyfter vi inte en pinne samt vi hugger grot i topparna vilket har förenklat arbetet mycket, säger Stefan. 

Men i samtalet om förändringar för den manuella huggarens arbete är det en sak som sticker ut: de lättare redskapen. I dag använder de motorsågar som väger i snitt tio procent mindre än för sju år sedan, men styrkan är densamma.  

Även skyddskläder och säkerhetsrutiner har förbättrats, men det är fortfarande ett farligt yrke. I Sverige finns det ingen enskild statistik över skogshuggares olycksfallsrisk, men i USA listar den senaste statistiken från Bureau of Labor Statistics manuella huggare som den arbetsgruppen med högst risk för dödliga arbetsskador, följt av yrkesfiskare och såväl Matti och Stefan har varit med om tillbud. Därför arbetar Sydveds huggare numera alltid i största utsträckning i grupp. 

– Just lagarbetet är nyckeln till mycket av den säkerhet som våra anställda skogshuggare har. Vi kan ta hjälp av nödsändare och personsökare men om det skulle hända något så kan inget mäta sig med kollegorna när det gäller att vara snabbast fram om det skulle hända något. En avverkningstrakt får dock inte vara mindre än att alla får plats att hugga i den på ett säkert sätt, här gäller minst dubbla trädlängden annars kan tryggheten i arbetskramraterna snabbt förvandlas till en risk. Vi får aldrig nedprioritera säkerheten i arbetet, våra anställda skogsarbetare är det viktigaste kapital vi har på Sydved. Säkerheten kommer alltid först och huggarna är det bästa vi har, säger han. 

Elin Fries
Elin Fries
Tel: 019-16 64 68
E-post: elin@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades måndag den 09 juli 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste