Debattknep

Känner du inte igen skogsbruket som det skildras i skogsdebatten? Lugn, här kommer en lista på de vanligaste debattknepen som används. Eftersom det är valår gör vi också ett par avhopp till politikens värld!

Ett av de vanligaste knepen är att man trycker på företeelser, folk och föreningar åsikter de inte har. Vad filosoferna kallar stipulativa definitioner. Sålunda kan skogsbrukskritiker säga:

”Skogsbruket vill förvandla den svenska skogen till en enformig virkesplantage.” Det vill skogsbruket inte alls, men det låter häftigt. I politikens värld kan det låta såhär: ”Parti X vill minska pensionerna.” Det vill X inte alls, däremot vill partiet se över pensionssystemet.

Bolagsargumentet är att förvandla allt skogsbruk till skogsindustri. Nogsamt förträngande att hälften av skogsmarken ägs av privata aktörer. Tanken är ju att ingen sympatiserar med ett skogsbolag. En privat skogsägare däremot kan ju väcka sympatier.

Ett annat mycket populärt knep är att tillskriva barnen de egna åsikterna eller missförstånden. Smaka på den här meningen: Jag vill att mina barn skall få uppleva en riktig skog!

Det är alltså barnen man skjuter framför sig och som ger trovärdighet åt påståendet - riktig skog.

Ett annat knep är att byta namn på företeelser. Skogsbrukets exportinkomster beskrivs som oskäliga vinster! I nykterhetsdebatten dricker vi inte vin o whisky, vi klunkar i oss alkohol. Ordet låter kemiskt, glädjelöst och lite läskigt.

Ett annat knep är att förtiga fakta. Vi vill till exempel att barnen (nu kommer barnen igen!) skall kunna plocka blåbär. Att huvuddelen av alla bär ruttnar bort i skogen låtsas kritikern inte om. 

Ett annat mycket populärt knep är att helt utelämna siffror som anger storheter. Det vore ju förskräckligt om menigheten skulle få reda på att skogarna innehåller cirka 3400 miljoner kubikmeter och att mer kommer det att bli i framtiden. Eller att vi sätter cirka 350 miljoner plantor per år. Vi har med andra ord lyckats bra med skogsbruket.

Det verkliga paradargumentet är att det var bättre förr. I skogskritikerns värld muttras det om det ”moderna skogsbruket” därmed antydande att det minsann var bättre förr. Att skogen höll på att ta slut och att folk o fä for illa talas det tyst om. Men, men det gamla hederliga skogsbruket hyllas, förtigande att vi har maskiner och kunskaper de gamle endast kunde drömma om när de gick och hostade i milröken.

Slutligen tar kritikerna fasta på tanken att om man spottar tillräckligt länge på en sten så blir det våt! Yttrar man ordet ”kalhygge” tillräckligt ofta och rynkar ogillande på näsan så laddas ordet negativt. Att det är hyggestekniken som gett oss de skogar vi har idag gäller det att inte låtsas om.

Bo Lindevall
bo.lindevall@glocalnet.net

 

Artikeln publicerades torsdag den 14 juni 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste