Hur möter man som skoglig student en värld i förändring?

Krönika. Våren 2017 packade jag, med vemod i hjärtat, ner kurslitteratur efter tre års jägmästarstudier i Umeå i en stor flyttkartong. Den fylldes snabbt av böcker vilka rörde ämnen som svensk marklära, svensk flora, svensk skogsekonomi och mallar för svenskt trakthyggesbruk. Jag tvekade sedan lätt när jag låste lägenhetsdörren en sista gång, men det var bestämt: jag skulle ner till Alnarp och läsa internationella skogsstudier till hösten. Och det visade sig vara ett av de bästa besluten jag gjort. 

 

Det är mycket som händer i världen just nu. Den stora klimatförändringsdebatten rör inte längre när den kommer utan hur vi ska överleva den, internet snabbar på den redan accelererande globaliseringen, nationalismen växer världen över... I all denna förändring ska snart min jägmästarårskurs ut och försöka rådgöra skogsägare, privata som statliga, hur de bäst kan sköta sin skog. Frågan är: hur vet vi vilket det bästa sättet är? Efter snart ett års internationella ­studier­, med kurskamrater från i princip hela världen, kan jag i alla fall tryggt säga att det svenska traditionella sättet inte är fullt utrustat för att kunna möta alla utmaningar som står framför oss. 

”Alla (jägmästare) borde få göra nåt sånt här egentligen”, utbrast en kursare när jag diskuterade denna fråga med henne. Med ’sånt här’ syftade hon på att läsa internationella skogsstudier, och jag håller med henne om att det finns mycket att vinna med att få en globaliserad syn på skogsskötsel och skogsbruk. Uppe i Umeå blev jag expert på det svenska sättet att sköta skog, men strax efter min ankomst till Skåne insåg jag att vi har mycket att lära av omvärlden. Att bredda vårt perspektiv för skogens nytta är ett exempel. I Sverige är vi väldigt fokuserade på att nå ekonomisk hållbarhet, men med lite inspiration från till exempel våra europeiska vänner skulle vi kunna nå detta även ekologiska och sociala planet. Att omvärdera skogsnyttan kan även verka normbrytande, något som efterfrågats i vågorna efter #metoo och #slutavverkat, vilket troligtvis skulle göra att skogsbruket steg i respekt i samhällets ögon. 

Självklart finns det argument mot att en jägmästare ska lära sig om omvärldens skogar. Många skulle kunna hävda att svenskt skogsbruk är väldigt bra som det är, till exempel så bra att det verkar som förebild i vissa länder. Några skulle till och med kunna hävda att det svenska sättet är vägen framåt. Men min fråga är: framåt till vad? 

Det finns, anser jag, en viss ”tröghet” när det kommer till nationella skogsvetares förmåga att ställa om sin kurs, men för att möta framtiden tror jag att det är nödvändigt att våga förändra sättet vi ser på skogen. Det är upp till oss studenter att lägga om vägen framåt, så att Sverige kan vara en internationell förebild inte enbart i historieskrivningen utan även i framtiden, och jag är övertygad om att vi som fått en internationell blick nu har ett försprång att göra just detta. 

 

Hanna Bernö
Studerar fjärde året på jägmästarprogrammet 

 

 

Artikeln publicerades måndag den 11 juni 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste