Min sista ledare

Detta är min sista ledare och min sista spaning i Skogsaktuellt. Det har blivit många ledartexter vars syfte varit att göra Sveriges skogsägares liv lite enklare på ett eller annat sätt. I en tid av ängslan, identitetspolitik och flockmentalitet har jag aktivt försökt att vara en motvikt, väl medveten om att det retat många.

Jag vill passa på att tacka er läsare för alla tillrop under åren! Det är själva diskussionen som är tankens moder och utan åsiktsutbyte förädlas ingen tanke. En ledartext är således bara starten i en utveckling. Den sätter förhoppningsvis fingret på något. Utvecklingen driver ni engagerade människor. Fortsättningsvis kommer jag engagera mig för individers rätt att bruka och äga genom bland annat föreningen Naturbrukarna och initiativet Egendomligt.

 

Jag hoppas även att ni under dessa år uppskattat tidningens redaktionella innehåll. Många höjde på ögonbrynen när vi startade upp. I dag hör vi tillrop som ”här kommer den fria pressen” när Skogsaktuellts reportrar dyker upp. När skogsbruk blir ett allt vanligare samtalsämne blir en oberoende nyhetskälla mycket betydelsefull.

 

Så till min sista spaning. Att skåda bakåt i tiden är förvisso intressant men meningslöst om det är en bättre framtid för skogsbrukarna man söker. Tio år av samförstånd har missgynnat oss. Äganderätten har förminskats till ett ersättningsanspråk och händer inget kommer mer mark bli än mer omöjlig att bruka. En omvälvande och oväntad lösning behöver dyka upp.

 

Hur ser denna oväntade lösning då ut? Jag tror helt enkelt att vi får ta djävulen i båten och se till så att hen ror åt rätt håll för allt vad tygen håller. Låt mig förklara. Min bild av nuläget är en utbredd panik över vem som ska få mest gehör i riksdagen för skogspolitikens förhärskande inriktning. Är det industrin – avverkningstvång för gammal skog. Eller det allmänna – blåbärsskogen tillhör det rörliga friluftslivet. Kanske jägarna – tjuvtjockt med älgar gör inget. Eller högröstade miljöaktivister – förbjud kalhyggen. Semistaten själv – vi tar över ägandet så blir det inget tjafs. EU byråkraterna – rädda vår sista urskog. Viljorna är många. Det självklara svaret är att den som står på lagfarten alltid ska sättas i första rummet. Kan vi nå dit?

 

Kanske. Jag tror nämligen att skogspolitiken kommer att bli, eller kanske redan är på väg att bli, en landsbygdsfråga. Skogsbruket kommer då hamna i ett annat sammanhang. Ett sammanhang där avvägningar görs på ett mer övergripande sätt. Allt fler boendes och verkandes på landsbygden sluter redan nu upp bakom de som brukar naturen. Insikten om skogens positiva effekter för hela landsbygdsbefolkningen växer sig starkare i takt med ökande bilförlossningskurser. Skogsbrukarnas sak kan bli landsbygdens sak. Och när landsbygdsbefolkningen sluter upp händer det saker. Ska vi skogsbrukare tillsammans med landsbygdens folk öka vårat självbestämmande och mota centralmakten vid länsgränsen behöver vi alla kraftsamla och vara relativt överens om att en brukad skog är en bra skog för alla.

 

En initialt jobbig effekt av detta är att skogen då rimligen kommer att sortera under Länsstyrelsen i stället för Skogsstyrelsen. För att det ska fungera behöver man både uppdatera länsstyrelsernas uppdrag, avskeda aktivister och stärka organisationen. Jobba fram en statlig myndighet vars fokus mycket tydligt är en harmonisering av det lokala helhetsperspektivet. Låt oss landa i en länsstyrelse som ska främja alla individers och näringars utveckling samt försvara ett gott tillstånd i länet. Låt staten komma närmre folket genom länsstyrelser som tjänar sina innevånare och försvarar dem mot centralmaktens övertramp. Då kommer inte byar att tömmas på grund av särintressen utan blomstra på nytt.

 

Tack för mig! 

Rickard Axdorff

 

Minnesvärda ledare från Rickard Axdorff: 

Det plundrade folket (2018) Ledaren som startade debatten om miljöminister Skogs uttalande om att alla skogsägare inte kommer få ersättning för alla intrång, pengarna räcker inte till det. 

Arvet efter pappa (2011) Rickard delar med sig kring vad den filosofiska frågan arv kopplat till brukandet av naturen egentligen innebär. 

När helgedomen är borta (2015) Runt om i landet tvingas mindre vattenkraftverk läggas ned, detta kan liknas med hur krigsherrar i andra länder raderar länders historia. 

Ojäm(n)t på landsbygden (2011) Hur skulle det se ut om svensk landsbygd behandlades på samma sätt som Norge tar hand om sin landsbygd? 

”Departementet-som-inte-kan-nämnas-vid-namn” (2014) Rickard gör kopplingar mellan Lord Voldemort och dåvarande miljöministern. Harry Potter liknas rollen som skogsbrukaren. 

"Märkt" (2016) Att offentliggöra vilka avverkningsplaner som enskilda har är att servera aktivister en handlingsplan för att stoppa skogsbruk. 

 

 

 

Artikeln publicerades onsdag den 30 maj 2018

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste