Det näst största intresset

Mitt förhållande till Svenska Jägareförbundet (SJF) är kluvet. Först och främst har jag jobbat där och uppskattat duktiga och trevliga kollegor. Så fanns det förstås ”stolpskott”, men det gör det på de flesta arbetsplatser.

Ser man till hur jakten sköts i Sverige sköts den överlag bra, och det är till stora delar SJF:s förtjänst. Svenska jägare har vanligen hög jaktlig etik, bra hundhållning, tar hänsyn till andra intressen och skjuter bra och ansvarsfullt. Och kan förvalta vilt. Dessutom är de svenska jägarna nyktra vid jakt, vilket det är si och så med på kontinenten och annorstädes.

Vad förbundet är mindre bra på är att synas i samhällsdebatten och göra sin roll som kunnig viltförvaltare och naturvårdare synlig. När det gäller en ödesfråga för jakten – vargfrågan – har SJF, från min utsiktsplats sett, skött det hela taffligt. Här ligger nog en förklaring till att förbundet på sistone tappat medlemmar och nu har gått ned från 190 000 jägare till 140 000. Någon noggrann analys av tappet har mig veterligen inte gjorts.

Inte heller har SJF synligt jobbat med det förhållande att nya värderingar vunnit insteg i samhället. Speciellt hos unga människor har djurrätts och miljöfrågor frågor blivit ”heta”. Dessa frågor smittar också av sig på samhällsdebatten i stort.

Likaså tycker jag att SJF borde ta en synlig ställning i klimatfrågan. Det vill nog till att engagera sig om vi ska ha spårsnö i framtiden.

Slutligen bör SJF inse att klövviltets skogsskador är en realitet som förbundet bör jobba med mer med.

Staplar jag upp plus -och minusposter har slutsatsen blivit att jag klivit av SJF.

Ett exempel på att SJF tappat i samhällsdebatten är det formella inflytandet på Skogsstyrelsen. Det näst största skogliga intresset är inte representerat i Skogsstyrelsen! Det är dubbelt trist eftersom jägarna har en hel del kunskap att tillföra om hur man kan förena skogsbruk med stora viltstammar och hur man kan utveckla jakten och tjäna pengar på den.

Företrädda i Skogsstyrelsens styrelse är däremot WWF genom Håkan Wirten. Han kan på väg till styrelsemötena dela taxi med  Mikael Karlsson som tidigare var SNF:s ordförande. Hur mycket kloka synpunkter WWF och SNF har att komma med får Skogsaktuellts läsare själva fundera ut.

Deras styrelseplatser är en spegling av det mindre genomtänkta beslutet att jämställa skogsproduktion med naturvård. En juridisk kullerbytta.

Bo Lindevall
bo.lindevall@glocalnet.net

 

Artikeln publicerades fredag den 10 november 2017

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste