Den sista slutavverkningsanmälan

Den långa kampen om rätten att bruka den egna skogen blev till slut för mycket för Anders. Nu har han gjort sin sista slutavverkningsanmälan och i framtiden kommer han ta till andra metoder.

Den långa kampen om rätten att bruka den egna skogen blev till slut för mycket för Anders. Nu har han gjort sin sista slutavverkningsanmälan och i framtiden kommer han ta till andra metoder. Foto: Rickard Axdorff
 

För tre år sedan skickade Anders in vad han trodde var en enkel slutavverknings-ansökan på 3,3 hektar. Det blev startskottet på en långdragen kamp om rätten till den egna skogen och en lång kamp mot myndigheterna.

När Skogsaktuellt besöker Anders bjuder han på skinka han rökt själv och hemmagjord risgrynsgröt i hans barndomshem. Under doften av starkt kaffe startar Anders sin berättelse om hans skog eller om det är berättelsen om hans liv.

– Gården har tillhört familjen i fem generationer, berättar han stolt och visar upp ett foto av familjens släktträd. Nu är föräldrarna inte längre kvar i livet och istället ägs skogen av han och hans syster. För Anders som alltid följt med sin far ut i skogen blev det naturligt att fortsätta den skogliga banan när han skulle välja sysselsättning. Resultatet av hans förfäders slit och mödor i skogen är i dag ett varierat skogslandskap.

Känner sig straffad

Anders som tillhör den självverksamma skogsägarkoren räknar med att han i snitt lägger halva sin arbetstid på den egna skogen. Till sin hjälp har han de två styckena trotjänarna engreppskördare av äldre modell från Valmet och en skotare från Brunet och ibland hänger hans stövare med som sällskap. För tre år sedan kom han till ett skogsområde som under hans fars tid aldrig blivit gallrat.

– Området är lite blockigt och ligger långt bort från vägen, säger Anders.

Anders visar på spår efter föräldrarnas slit i skogen.

I samband med avverkningsanmälan i det ogallrade beståndet framkom att det fanns höga naturvärden, enligt Skogsstyrelsens tjänstemän. Till en början gällde området två hektar som klassades som nyckelbiotop. Efter att Anders visat sitt missnöje med klassningen föreslog han ett möte med Skogsstyrelsen för att diskutera, så som man gör vid alla andra affärer. Vid det mötet förklarade skogskonsulenten från Skogsstyrelsen att området utökats ytterligare med fyra hektar.

– Att myndigheter sysslar med bestraffningar mot de som har synpunkter på staten i andra länder visste jag. Hade jag vetat att det är likadant i Sverige hade jag hållit käften och på så vis sluppit en utvidgad nyckelbiotop, säger han och fortsätter:

– Att sedan Skogsstyrelsen är sin egen kontrollant är inte bra alls, det borde rimligtvis en opartisk bedömningsman vara.

Anders bedömer själv inte det aktuella området har höga naturvärden och diskussionen med Skogsstyrelsen tog tvärstopp. Att skogsägare blir straffade för att ha höga naturvärden tycker Anders är en tråkig utveckling. Konflikten har satt sina spår och Anders berättar att han fått sömnsvårigheter och mått dåligt på grund av Skogsstyrelsens agerande.

Efter att diskussionerna med myndigheten tagit stopp hotade Anders att hugga ner skogen. Skogsstyrelsen erbjöd honom då en ekonomisk kompensation, men Anders är tveksam till att godta den. Det skulle innebära att han inte längre själv kan bestämma över sin egen mark. Anders menar att man äger en gård för att utveckla hela företaget. För hans del handlar det bland annat om att såga eget virke precis som förfäderna gjort och sälja olika produkter till konsument.

– Förädlingsvärdet på ett träd inom gården kan vara flera hundra procent, det är förädlingsstegen som ger möjlighet att ta ut en lön som säkert inte är mer än hälften av skogsstyrelsens personal men jag har inga stora krav på livet mer än att få sköta mig själv, säger han.

Anders har talat med sina barn och nu lutar det åt att de kommer att avverka nyckelbiotoperna och förädla den själv på gården. På så vis säkrar jag gårdens och familjens långsiktiga och kortsiktiga överlevnad.

–Ersättningen från Skogsstyrelsen är säkert inte ens hälften av vad jag får. Pengarna är silvermynt som läggs på mina ögonlock på färden in i dödsriket, säger han och fortsätter:

– Men framförallt skulle det innebära att jag inte längre kan bestämma över min egen skog.

I framtiden kommer Anders bruka skogen på ett sätt som leder till minimal kontakt med myndigheter. Ett sätt är att avverka mindre än 0,5 hektar per år och plats för att slippa anmäla. Ett annat är att gallra ut eventuella naturvärden.

– Som en mindre skogsägare har man inte en chans mot de stora drakarna, avslutar han. 

Obs. Anders heter egentligen något annat!

 

Skogsaktuellt
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktionen@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades tisdag den 10 oktober 2017

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste