Den bortglömda europén

Under jägmästarutbildningen på 1970-talet fick studenter lära sig att europeisk lärk var ointressant på grund av lärkkräfta. Men omfattande försök visar nu att trädslaget tvärtom har goda förutsättningar i stora delar av Sverige.

Europeisk lärk har ett oförtjänt dåligt rykte.Foto: christer karlsson

Europeisk lärk (Larix decidua) växer bra i Sveriges inland upp till Jämtland-Västernorrland. Trädslaget introducerades ursprungligen på 1700-talet, men trots den tidiga introduktionen tillhör europeisk lärk fort­farande ett av de mer ovanliga inslagen i svensk skog.

Hur kommer det sig? 

Europeisk lärk är överlägsen våra inhemska trädslag i tillväxt, speciellt i Mellansveriges inland. Trädslaget har, liksom övriga lärkarter, en hög kärnvedsandel, vilket ger virket god rötbeständighet. Kärnvedsbildningen startar tidigt, redan vid tio-tolv års ålder. Så varför planteras inte mer europeisk lärk? En orsak kan spåras tillbaka till ett rykte om lärkkräfta. När Christer Karlsson, ansvarig vid Siljanfors försökspark inom SLU, gick på jäg­mästarutbildningen under 1970-talet fick skogseleverna lära sig att europeisk lärk var ointressant på grund av att den drabbas av lärkkräfta. I dag har han en annan syn på lärkkräftan.

– Detta rykte uppstod redan 1917 när Gunnar Schotte skrev en omfattande rapport om lärk. Lärkkräfta är främst ett problem när man använder lärk från Alperna i kustnära områden. För europeisk lärk som kommer från Slovakien, Tjeckien och Polen och som odlas i Sveriges inland känner jag inte till någon förekomst av lärkkräfta, menar han.

Han tycker att alla skogsskötselintresserade skogsägare har stort nöje av att odla lärk i måttlig omfattning, eftersom den oftast växer snabbare än övriga trädslag.

Skötsel av europeisk lärk

När det kommer till skötsel av lärk liknar lärken snarare björk än gran, berättar Christer Karlsson.

 – Man måste gallra tidigt, gallra hårt till lägre grundyta än för gran samt återkomma med andra och tredje gallring inom ganska kort tid. Till exempel gallras gran vid första gallring ned till grundyta 18-20 m2/ha. För lärk på motsvarande mark bör man gallra ned till cirka 14-15 m2/ha. Slutavverkningsåldern blir i Mellansveriges inland 20-40 år lägre än för gran, säger han.

Marknad

Det stora problemet är att man inte kan sälja lärk som massaved. Därför får man räkna med att en första­gallring enbart ger brännved.

– Lärk är eftertraktat som sågade trävaror, men det kan vara svårt att inom rimligt avstånd hitta ett sågverk som vill köpa lärktimmer. De timmer­kvantiteter som kommer ut på marknaden i Sverige är för små och för splittrad i små leveranser, vilket medför att de stora sågverken inte är intresserade. Om något av de större skogsbolagen skulle börja odla lärk i större skala skulle vi troligen få en intressant marknad om cirka 50 år, säger Christer.

Ett moderträd

Det som normalt avses med hybridlärk i Sverige är hybriden mellan japansk och europeisk lärk. Christer berättar att det bara finns ett fröplantage för denna hybrid i Sverige: Maglehem i Skåne.

– Den består av en moderklon av japansk lärk omgiven av nio kloner av europeisk lärk. Genom att bara plocka kottar från den japanska klonen antar man att den har fått pollen från någon av de europeiska klonerna. En stor andel av de som har satt hybridlärk i södra Sverige de senaste 50 åren har alltså använt ett enda moderträd! Säger Christer.

Denna korsning har visat sig växa bra i södra Sverige, men finns bara på försök i mellersta och norra Sverige. Det finns även andra korsningar än Maglehem, bland annat en dansk korsning som heter Holbaek.

– I Siljansfors försökspark har vi under 2015 och 2016 anlagt försök där vi jämför fem olika hybrider mellan japansk och europeisk lärk, en hybrid mellan rysk och europeisk lärk samt en hybrid mellan japansk och rysk lärk. Dessa jämförs också med vanlig europeisk, rysk och japansk lärk, berättar han.

Tips för Europeisk lärk!

  • Pröva kända sorter i lagom omfattning. 
  • Pröva gärna fler sorter. I norra Sverige är rysk lärk ett bra alternativ. 
  • Plantera på lite bättre, bördigare marker, gärna i sluttningar. 
  • Använd skydd mot snytbagge. 
  • Vid hårt betestryck kan man behöva inhägna som skydd mot klövvilt.

Källa: Christer Karlsson

 

Elin Fries
Elin Fries
Tel: 019-16 64 68
E-post: elin@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 13 september 2017

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste