Skogsfinnarnas kamp om platsen där ingen ville bo

De såg möjligheter i den obrukade svenska vildmarken och vandrade hundratals mil för att nå den. Än i dag lever spåren efter skogsfinnarnas kamp om ett nytt liv kvar i Lekvattnet. Mycket tack vare en engagerad hembygdsförening.

Invandrat skogsfolk. Under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet kom tusentals skogsfinnar till de djupa skogarna i Sverige. I dag lever spåren vidare och i såväl Ritamäki som Kvarnstorp finns de så kallade rökstugorna kvar. Rökstugor saknar skorsten, istället hölls värmen kvar länge eftersom man hade en stor stenugn i hörnet av stugan. Röken lägger sig som ett täcke under innertaket och avger sin värme. Foto: Elin Fries

Byn Lekvattnet ligger vackert beläget utanför Torsby i Värmland, omgiven av kuperad terräng och lugna vattendrag. I byn finns det en ost­affär och sedan tre år tillbaka finns här även ett centrum för Finnmarken. 

Att centrumet för Finnmarken blev förflyttat just till Lekvattnet är ingen slump.

– Det här är hjärtat av Finnmarken, säger Sune Lekemark, representant för Lekvattnets Hembygdsförening.

Årlig slåtter har gett upphov till stor blomsterprakt med inslag av ängsvädd, johannesört och prästkrage.  Hembygdsföreningen ordförande Sune Lekemark berättar att ängarna är flitigt besökta av fältbiologer som bland annat hittat de mer ovanliga fältgentiana, brudsporre, låsbräken, slåtterblomma och slåtterfibbla.

I bygden är spåren från skogsfinnarna många och när vi vandrar upp till stugan i Ritamäki börjar Sune sakta berättelsen om bygdens historia, dess forna invånare, deras hantverk och arbete, inte minst det speciella svedjebruket.

Flytten till Sverige

Under slutet av 1500-talet och i början av 1600-talet kom skogsfinnarna i tusentals för att svedja den svenska granskogen och skörda en råg som slog det svenska åkerbruket med hästlängder. Svedjebruket gick i korthet ut på granskog brändes ner och i den varma askan planterades en speciell råg, så kallad svedjeråg.

– Det var en särskild rågsort. Den var användbar även ute i granskogen och den fungerade förträffligt. Den utgjorde basen i deras liv och kunde växa upp till två meter hög, säger Sune.

Men, förklarar Sune, det var även just rågen som fick finländarna att söka sig bort från Finland.

– Nackdelen med svedjebruket var att efter en skörd var den mesta av kraften i jorden förbrukad, då kanske man fick odla rovor eller använda den till bete. Nästa år fick man ta ny mark i anspråk. Det började bli ont om brukbar mark i det som i dag är Finland, men då var den östra rikshalvan av Sverige, och svedjebruket tog stora marker i anspråk, berättar han vidare

Dessutom härjade kriget mellan Sverige och Ryssland, vilket fick konsekvenser för Finland.

– Finländarna som bodde nära gränsen kunde drabbas av bägge länders trupper.

Sune berättar att den svenska staten ville få det obebodda svenska inlandet koloniserat samt få in skatter. Den etablerade svenska bondebefolkningen var inte lockad av de djupa värmländska skogarna och den då sittande kungen, Gustav Vasa (1523-1560), vände blickarna österut. Bland annat erbjöds de som ville flytta hit minst sex skattefria år och nya områden att kolonisera.

I Sverige

I dag vittnar spåren tydligt om att välståndet hos de nyinflyttade kunde skilja sig åt. Vi besöker två gårdar: Kvarnstorp och Ritamäki. I Kvarnstorp skvallrar möbler och gårdens storlek om en välställd gård.

–Gården blev tidigt utrustad med diverse bekvämligheter och hade till och med ett eget elkraftverk, berättar Sune.

Några kilometer bort i finntorpet Ritamäki var situationen en helt annan. Här finns endast ett fåtal stugor och något mer som säger varför det skiljer sig åt mot Kvarnstorp. Trots de skilda levnadsstandarderna mellan Kvarnstorp och Ritamäki återfinns i stort sett samma typ av byggnader vid de bägge gårdarna. Från Finland tog skogs­finnarna med sig en speciell byggtradition där bostadshus, bastur och torklador värmdes upp med rökugnar.

– Rökugnen är en ugn utan skorsten och fungerar på så sätt att den heta röken sprider sig under taket för att till slut sippra ut genom en lucka i stugtaket. 

Rökugnen hade en mycket högre effektivitet än de öppna spisar som användes av de flesta svenskar på den här tiden.Även bastun spelade en central roll och sägs ha varit bland det första som byggdes i det nya landet. Den hade fler funktioner än bara samkväm.

– Bastun användes vid barnafödande, det var så pass sterilt där att det fungerade bra, säger han.

Kampen om skogen

Mot mitten av 1600-talet hade finntorpen och svedje­bruken passerat sin storhetstid, och allteftersom övergick de positiva tongångarna till missnöje över att skogsfinnarna ansågs bränna för stora arealer genom sitt svedjebruk. Bönderna klagade över att finnarna brände ner deras fäbodskogar, men de främsta klagomålen kom från bruksnäringen, som ansåg att skogen främst skulle användas för framställning av träkol, som sedan skulle användas i metallindustrin.

– Staten, som allt mer såg inkomstmöjligheter i den blomstrade bruksnäringen, började gynna denna grupp på bekostnad av skogs­finnarnas ny­kolonisation. Man genomförde därför flera restriktioner mot svedjandet.

Successivt förändrades och försvenskade skogsfinnarna. Rökstugornas rökugnar byttes ut mot de svenska öppna spisarna och svedjebruket och svedje­rågen övergavs. Trots detta levde det finska språket in i vår tid och på många platser runt om i landet finns finntorp kvar. Det är dessa gårds­miljöer som fortfarande bevaras av Lekvattnets och andra hembygdsföreningar i dagens svensk-norska Finnskog.

Besöka Ritamäki

Finngården Ritamäki är en av Sveriges bäst bevarade och den sista finngård i Sverige som bebotts och brukats på traditionellt vis. Här bodde fram till mitten av 60-talet ett syskonpar som brukade markerna enligt traditionella metoder. Eftersom det aldrig byggdes någon väg upp till torpet och vare sig el eller rinnande vatten drogs in ger ett besök en unik möjlighet att studera hur många skogsfinnar levde. Intill rökstugan finns en slåtteräng som än i dag hävdas för att bevara de växter, bland annat fältgentiana, som annars skulle försvinna som de gjort på andra platser där finntorpen övergetts och slåttern och hävden upphört.

Elin Fries
Elin Fries
Tel: 019-16 64 68
E-post: elin@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades måndag den 11 september 2017

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste