Artikeln publicerades måndag den 16 december 2013

Torsburgen - unik mitt i katastrofen

I juli 1992 låg det ett rosagrått moln över Torsburgen på Gotland. En brand som rasade i flera dagar ödelade 1 000 hektar – mark som i dag har en helt unik fauna.

Rolf Niklasson var en av många som var på plats vid Torsburgen när branden rasade 1992. I dag är naturen i området fortfarande påverkad av brandens härjningar – och kommer att vara för lång tid framöver. Foto: Pia Gyllin

Den stora branden lever kvar i många gotlänningars minne. Rolf Niklasson var en av öborna som var med och högg brandgator och hjälpte brandkåren. Han jobbade vid den tiden för Skogsstyrelsen, dåvarande Skogsvårdsstyrelsen.

– När man kom dit på lördagsmorgonen var det en konstig känsla, det låg som ett rosagrått lock över området. Det var elden som speglade sig i något dis – och så skulle man rakt in i det. Det var otäckt, minns Rolf när han guidar i den del av skogen uppe på Torsburgen där branden startade.

Vitmåran trivs på de områden som blev mest eldhärjade. Det var också det första som började växa efter branden, minns Rolf Niklasson. – Jag har aldrig sett dem så vita som när de stack upp mitt i allt det svarta.

Minst 100 år

Torsburgen var naturreservat innan branden, men efteråt utökades området till att även innefatta mark nedanför upphöjningen. I dag är det en unik miljö uppe på platån.

– På vissa ställen kan man inte se att det har hänt något, medan andra.., avbryter Rolf sig själv medan han tittar ut över landskapet som är helt olikt något annat.

– Tallarna som växer på de delar som inte drabbades är bara 15 meter max och de är några hundra år. Det här har aldrig varit väldens mest produktiva skogsmark, och när förnalagret brann bort kan man räkna ut med arm­bågen att förutsättningarna blev ännu sämre.

Drygt 20 år efter branden har växtligheten ändå börjat repa sig, men den har fortfarande lång väg att gå.

– Innan vi är tillbaka i det skick som det var innan det brann pratar vi om minst hundra år, säger Rolf.

Återplanterat träd

Skogsstyrelsen gjorde ett flertal försök i områden nedanför platån, den så kallade burgen, där man planterade björk, tall, österrikisk svarttall och lärk. Man startade våren 1993.

– Björken borde inte växa särskilt bra – men det gör den! säger Rolf.

Att man valde svarttall berodde delvis på att den är mer tolerant mot hög kalkhalt och att det blir mycket förna av trädets långa barr.

Flera markägare satte igång med planteringar och på vissa håll har dessa utvecklats bra, berättar Rolf som säger att man där inte ser så många spår efter branden.

– Men på de grundaste markerna eller där all förna försvann är det naturligtvis sämre utveckling. Där är det som uppe på burgen fråga om något eller flera hundra års perspektiv, avslutar han.


► Torsburgen
Torsburgen är en av Gotlands mäktigaste inlandsklintar och en av Europas största fornborgar. Torsburgen ligger i Kräklingbo socken på östra Gotland. 
Platån uppe på Torsburgen är cirka 1,2 kvadratkilometer. Den högsta punkten ligger drygt 71 meter över havet. Mot väster, norr och öster avgränsas Torsburgen av 10-25 meter höga stup.


► Branden
Skogsbranden på Gotland 1992, även kallad Kräklingbobranden, inträffade tidigt på morgonen den 9 juli 1992 då det började brinna i skogen på den södra delen av Torsburgen.
Branden krävde inga människoliv men utvecklades till en av landets största skogsbränder. Efter ett dygn, på morgonen den 10 juli, var branden en kilometer bred och cirka fem kilometer lång. Skogsbranden omfattade ett område på drygt 1 000 hektar, varav cirka 740 hektar produktiv skogsmark i områdena i främst Kräklingbo och Gammelgarn. 41 markägare drabbades. Den totala kostnaden för räddningsinsatsen beräknas till cirka 18,5 miljoner kronor.


Pia Gyllin
Tel: 019-16 64 68
E-post: pia@skogsaktuellt.se

Relaterat

Senaste