Nyhet från Skogsaktuellt 2012-09-21
”En riktig polare”
Den yngre generationen jagande hundägare är betydligt piggare på att gå olika hundkurser än den äldre, enligt kursledaren Jens Palmqvist. Bra träning ger ett bättre samarbete, effektivare jakt och en trofast jaktkompis. Som Torsten.
| Björn Eremo tränar med sin Torsten varje dag, även om det bara är enkla moment. Att söka efter dummies är en av övningarna som Torsten gillar, även om det är milsvid skillnad från upplevelsen av skarpt läge. ”Han blir så taggad att han nästan står och studsar när vi är ute och jagar”, berättar Björn. Foto: Pia Gyllin |
Efterfrågan på jaktinriktade hundkursen ökar, berättar Jens Palmqvist som tillsammans med Sofia Larsson äger och driver Line Up Gundogs som inriktar sig på hundträning mot jakt för apporterande hundar.
Först och främst är det lydnad som gäller.
– Lydnad är alltid bra. I våra kurser ingår själva lydnaden i det mesta av apporteringen, man får den på köpet. Om man jagar med en retriever och inte har lydnaden är det snudd på omöjligt, menar Jens.
| Björn Eremo. Foto: Pia Gyllin |
Ger så mycket
Björn Eremo i Fornaboda i Västmanland tog jägarexamen för snart tio år sedan, men har jagat utan hund tills nu. Ett och ett halvt-åriga labradoren Grottbjörnens East and West, som till vardags lystrar till namnet Torsten, tränas nu för att följa sin husse i skogen.
De började med lydnad hos uppfödaren, sedan följde längre kurser hos Line Up Gundogs.
– Det blir 22 mil för mig att åka, men det ger så otroligt mycket att det är värt det. Man får bekräftelse att en del saker man tränat varit rätt och korrigering på att andra saker kanske inte var lika bra. När de undrar ”Hur tänkte du nu?” och man får höra hur någon annan tänker inser man ibland att det var lite tokigt, säger Björn som var noga med att hitta en utbildare som hade samma synsätt som han själv.
– Deras filosofi stämde nästan helt överens med min egen och det är viktigt. Man måste känna att det klickar.
Björn håller helt med Jens Palmqvist om att lydnaden är det absolut viktigaste.
– Funkar inte lydnaden fungerar ingenting. Man måste börja i den änden och sedan överför man den vanliga lydnaden till jakt. Man lägger till vissa grejer som är viktiga just för jakt, till exempel att han ska förstå skillnaden när jag säger höger eller vänster, det har en vanlig hund ingen nytta av, förklarar Björn.
– Men framförallt ska han inte ta egna beslut. Det kan bli katastrof om han till exempel springer i vägen för någon som skjuter för att han vill åt deras håll. Det går inte.
Inte så krångligt
Torsten har i år hittills varit med på bockjakt. Trots att han är en apporterande hund arbetar han stötande på kortare sträckor, något Björn inte tränat utan som kommit naturligt.
– I förrgår sköt jag en bock som han fick vara med och hitta. Då märkte man verkligen att han gick igång och tyckte att det var roligt.
Att det blev en apporterande hundras har att göra med Björns inställning till jakt.
– Jag är mer för det här att smyga. Jag gillar inte riktigt hetsen som är på till exempel älgjakt, det är inte för mig.
Björn och Torsten tränar varje dag, om än bara i fem minuter.
– Många säger att de inte hinner, men man behöver inte ta hela kvällar. Det behöver inte vara så krångligt, man kan ta lite då och då. När vi är ute och gå kan det vara att han ska gå längs kanten eller att han ska sitta när jag säger. Det behöver inte vara mer än så, bara lite hela tiden.
På hundens villkor
Att ha en jakthund som inte tränats kan fungera, men är inte i närheten så effektivt som det kan bli, menar Jens Palmqvist.
– Samarbetet mellan hund och förare blir inte så bra. Hunden kommer att göra det den är född att göra: apportera. Men det blir på hundens villkor. Man måste kunna kalla in hunden om det händer något eller man vill åka hem. Annars kommer hunden när den själv tycker att den är färdig och då kan man få vänta länge. Man vill att hunden jagar ihop med föraren så att jakten blir effektivare, säger han.
– Oavsett om det är en drivande eller en apporterande hund får man tio gånger tillbaka det arbete man lägger ner på träning. Det blir ett helt annat samarbete mellan hund och jägare.
Detta är något Björn verkligen har märkt.
– Det är väldigt mycket trevligare att gå på jakt nu. Jag har alltid en riktig polare med mig som aldrig säger att han inte hinner för att han har mycket att göra på jobbet eller att det är för mycket mygg ute. Han är alltid med mig.
Pia Gyllin
Tel: 019-16 64 68
E-post: pia@skogsaktuellt.se
|
Utskriftsvänlig sida
