SKOGSAKTUELLT

Pappersupplaga: 78 500 ex • onsdag 22 maj 2013

Nyhet från Skogsaktuellt 2012-07-23

Erik vill bevara gamla metoder

PORTRÄTT. Skogsägaren Erik Nilsson är en envis gubbe. I alla fall om han får säga det själv. På släktgården Östra Rölanda utanför Vänersborg blandar 84-åringen friskt egna idéer med traditionella, och snart bortglömda, metoder.

– Jag vill sprida och bevara kunskapen om metoden kådsvälld fura, som nästan redan gått i graven, säger Erik Nilsson, skogsägare i Frändefors utanför Vänersborg.
Foto: Pia Gyllin

I dag är han till exempel en av få som fortfarande använder den metod som han kallar ”kådsvälld fura”. Och han vurmar för att metoden inte ska glömmas bort.
– Förr i världen använde alla i Dalsland den här metoden på större kvalitetsfuror. Bättre snickerivirke går inte att få tag på, berättar han ivrigt.

Prima fönstervirke på gång. Om 100-årig fura barkas två meter och får stå två år före avverkning utsöndrar den kåda som skyddar mot röta.
Foto: Pia Gyllin

Erik Nilsson om...

Första skogsminnet:
”Det var när jag var 12 år under kriget. Då var det bara ett sortiment som gällde, bränsleved i form av björk. Man tog vara på allt och inget fick lämnas kvar. Jag var med min pappa och vi hade huggit undan björk. Jag fick gå efter kvistarna som jag högg färdigt på en huggkubbe ute i skogen. Kvistarna användes till husbehovsbränsle och räckte till ganska mycket av bränslet. Skogen hade inte avverkats på ett par hundra år så jag minns att där stod också jättegranar som var ruttna inuti och torkade.”

Bästa skogsminnet:
”Då får vi gå till det ekonomiska. När jag gifte mig så köpte jag en gård och det var rätt bra skog, men klen. Då hittade jag en annons där de sökte 1000 mindre pålar till Hästefjordens invallning och fick anbudet om att leverera 850 pålar.”

Han fick ändra något i det svenska skogsbruket:
”Det första jag skulle ta bort är Skogsstyrelsens rekommendation om 2000 plantor per hektar. Sen skulle jag ändra föreskrifterna kring skogsdikning. Jag skulle kunna öka skogsvärdet kolossalt om jag fick spränga skogsdiken på mitt sätt. Men sådant som är praktiskt och bra, det är förbjudet.”

Inget slit och släng
Gården är belägen i Frändefors utanför Vänersborg, alldeles intill landsvägen. Erik Nilsson slår sig ner på kökssoffan medan hustrun kokar kaffe och bjuder på hembakt. Pelargoner och påskpynt solar sig i fönstren. Erik Nilsson pekar på fönsterkarmarna som han tillverkade av kådsvällt virke på 1960-talet och som fortfarande är i fint skick.
– När jag gjorde fönstren här, så förberedde jag ett par år före och lät tallen kådsvälla. Jag har också sparat fönster från 1804 när huset byggdes och de är lika friska i dag, säger han.
Han är kritisk till dagens slit- och slängsamhälle.
– Vad kostar det inte att sätta in fönster som man sedan måste riva ut? Dagens fönster håller bara i ett tio-, tjugotal år och sen får de bytas ut.

Stort skogsintresse
Skogen har alltid varit Erik Nilssons största intresse och han är fortfarande aktiv i den mån han orkar i skogsskötseln.
– Det som plågar mig mest är när jag ser vanskött skog, säger Erik Nilsson bestämt, när han senare visar runt på ägorna.
Och han har sett en hel del av den varan, berättar han.
– Det är när de bara tar det allra bästa, inte röjer upp och låter resten vara.
Själv sköter han skogen i det närmaste som en trädgårdsmästare. Den lilla bilen skumpar fram över gårdens åkrar där de prydligt stamkvistade granarna står i snörräta rader längs vägen.

Röjer med traktor
Han använder sig av en metod som han själv hittat på som innebär att han inte röjer manuellt utan mellan raderna med traktor och kedjor. Barken slits av och slyet dör.
Han förstår inte heller vitsen med att plantera 2 000 plantor per hektar som Skogsstyrelsen rekommenderar.
– Det är en ekvation som inte går ihop. Varför ska man sätta tusen plantor extra per hektar när de ska röjas bort om 15 år? Plantor är en dyr historia.
Själv sätter han bara 1 000 plantor per hektar på tre gånger tre meters avstånd.
– Då är det ju klart sen, säger han belåtet.
–Det är enkel matematik. Varför kan man inte göra någonting enkelt för?
Några nackdelar med metoden ser han inte.
– Fördelen är att det bara går åt hälften så många plantor, säger han.
Han medger att träden visserligen får mycket kvistar som växer ut, vilket gör att han stamkvistar alla träd. Erik Nilsson sticker inte under stol med att han bryter mot rekommendationerna och har själv anmält sig till Skogsstyrelsen.
– Men de har inte kunnat säga emot mig, hävdar han.
– Det har nog blivit prestige, de vill väl inte att en vanlig bonde ska lära dem någonting.