Skogen – don Quijotes nya slagfält
Med förundran har jag följt artiklarna och debatten i DN om det förment katastrofala skogsbruket. För en privat småskogsägare låter argumenten bekanta, men är lika ofullständiga och hysteriska som tidigare. Bakom textmassorna i artiklarna finns budskapet:
- fy för kalhyggen, för dom är fula
- fy för industrin, som är en maffia
- fy för skogsstyrelsen, som är industrins lakejer
- fy för Skogsvårdslagen, för den är bara till för att försörja industrin
- fy för storskogsbruket, för det är utarmande och exploaterande
- fy för riksdag och regering, som bara tänker på sysselsättning och ekonomi!
- fy för naturnissarna, som har skjutit sig i foten
En vettigare och mer konstruktiv diskussion om skogsbruket är välkommen och nödvändig, men måste ta upp seriösa resonemang om:
- att det är konsumenternas krav på billiga produkter och personalens krav på rimlig lön som gör att effektiva metoder, t ex kalhyggen och stora maskiner, måste användas. Hur mycket mera är konsumenten beredd att betala för ett skogsbruk med stora naturavsättningar och utan kalhyggen?
- att kalhyggesfritt skogsbruk kan möjligen vara lönsamt, men troligen endast på vissa ställen. För största delen av Sverige är det löjligt att jämföra med Lübecks stadsskogar. Än befängdare blir det när man ser vilka kostnader de har.
- att Skogsstyrelsen har en mycket svår och komplicerad situation, som samtidigt ska ha tre egentligen oförenliga uppgifter: att vara konsult, rådgivare och utbildare, att vara entreprenör och utföra jobb mot betalning, samt att vara polis, åklagare och domstol. Rimligheten i detta kan ifrågasättas. Andra länder har delat upp det i olika organisationer
- att skogen i alla tider har använts för människans försörjning – så blir det även i framtiden. Det är skogen som förser oss med många förnyelsebara produkter och energi. Skogen kan brukas utan att förbrukas – det är innebörden i statsmakternas beslut och näringens dagliga arbete. Vi är i stort sett där
- att skogen och skogsbruket har mycket stor betydelse för Sveriges försörjning och ekonomi, och alldeles särskilt för den del av riket som ligger utanför storstäderna. Kombinationen av naturromantiska griller och okunnighet om sakförhållanden kan ge en politisk dunderblandning som blir svårhanterlig och mycket olycklig
- att Sverige är en rättsstat. En av de viktigaste principerna är balansen mellan den enskildes rättigheter och överhetens krav och påbud. Även om vissa särintressen är övertygade om sitt budskap, måste rättssamhällets spelregler respekteras. Sverige fungerar bättre än många andra länder på grund av att vi har respekt för lagarna och varandra
Hans Tibell
Östhammar och Bagarmossen
|
|
Utskriftsvänlig sida
Kommentera artikeln »
Kommentarer till nyheten
|
Signaturen Niklas skrev 2012-07-26 23:15
|
|
Signaturen Agneta Lindberg skrev 2012-07-15 11:54
|
|
Signaturen Niklas skrev 2012-07-10 00:32
|
|
Signaturen Sebastian Kirppu skrev 2012-06-26 11:03
|
|
Signaturen Niklas skrev 2012-06-21 00:42
|
