Gallringens gåta
Klockan var strax efter fem på eftermiddagen och jag steg in i det sista beståndet för dagen. Jag tog upp relaskopet ur den gröna västens ena ytterficka och upptäckte att det trasslat in sig i självt. Tålmodig men frustrerad krånglade jag upp stålkedjan, och började räkna grundytan i det 35-åriga tallbestånd jag befann mig i.
I trädtopparna sjöng vårfåglarna och tanken slog mig att de måste tycka att människorna är underliga. Räkna träd med konstiga verktyg. Varför då?Att ge sig in i en medelålders skog för att mäta, analysera och besluta om nästa åtgärd kan tyckas enkelt. En homogen tallskog med lika diameter, höjd och bonitet i marken genom hela beståndet, är också relativt enkelt. Men släng in 25 procent björk, 10 procent asp och några ekar i ekvationen, dessutom olika diametrar och höjder och skogen förändras radikalt. Nästa åtgärd i avdelningen kan då utvecklas till en gåta.
Beståndet jag nyss fått grundytan 24 kvadratmeter i, hade en trädslagsblandning av björk, asp och tall, dessutom några grova ekar med kraftiga grenverk. Det var väl därför fåglarna trivdes, antar jag. Lite ytligt liggande stenar, någon bergskam och angränsande till en bäck. Men beslutet om nästa åtgärd då? Gallring naturligtvis, tänkte jag när jag stigit in i bilen och var på väg hem. Men var det självklart att ”bara slänga in en skördare i beståndet och hoppas på det bästa”? Naturligtvis inte. Här krävdes en tydlig och planerad åtgärdsbeskrivning i planen. Aspen ska sparas vid bäcken tillsammans med björken som utgör skyddszonen och eken ska frihuggas. Historiskt hade skogen antagligen betats hårt, då några tynande enar syntes här och var mellan de grova ekstammarna. Dessutom är det mycket viktigt att skogsägarens mål kommer med i besluten om åtgärd i varje bestånd. Om markägaren inte är involverad i skogen, hur kan vi då vara säkra på att åtgärderna genomförs?
Jag tror att vi många gånger tänker på gallring som ett enkelt ingrepp. Sällan tänker vi på att åtgärden gallring omfattas av lagar och ibland certifieringskrav lika mycket som en föryngringsavverkning. Dessutom räcker det inte med att räkna stammar och volym vid planering, alla bestånds samtliga värden ska värderas och vägas mot varandra. Flera tekniska frågor finns att ställa sig vid traktplaneringen. Vilket system ska användas, bestånds- eller stickvägsmetoden? Ska du gallra själv, eller leja bort åtgärden? Planeras inte stick- och basväg riskerar du dessutom att få körskador efteråt, både på stammarna och i marken samt vattnet vilket riskerar minska tillväxten.
Det är dags att vi på allvar tänker igenom åtgärder i gallringar, det vinner du som skogsägare på, både strikt ekonomiskt och självklart estetiskt. Så ta dig tid nästa gång du går i ett gallringsbestånd, kolla på din skogsbruksplan, se dig omkring och planera väl.
Simon Halling
skogsrådgivare på Hushållningssällskapet
Kalmar-Kronoberg-Blekinge
|
Utskriftsvänlig sida
