Picassos pensel
KRÖNIKA. En gång, för många månvarv sedan, jobbade jag ihop med en poetiskt sinnad skogsman. Han beskrev röjsågen som en konstnärs pensel med vars hjälp skogsskötaren danade det framtida beståndet. Gallringen var ett sätt att finslipa ”tavlan”.
Den gröna näringens motsvarighet till Picassos pensel. Självfallet såg han ”skogandet” (som en del skåningar säger) inte bara som ett sätt att försörja sig, det var också en skön konst!Själv är jag något mer jordnära och ser gallringen som ett sätt att flytta över tillväxten till de träd som får stå kvar efter gallringsingreppet och därmed höja värdet på beståndet.
För ett tag sedan damp en skrift ned i brevlådan som ställde både mina och den mer poetiske skogsmannens begrepp på huvudet. Skriften heter Skog & Framtid och ges ut av Sveriges Lantbruksuniversitet. I den hävdar professor Anders Nilsson att ett försök på 150 ytor, nu 40 år gamla, ger vid handen att påståendet att gallring flyttar över tillväxten bara är nys. Inte heller röjningen tjänar, enligt professorn, stort till.
Picasso kan, om uttrycket tillåts, slänga penseln i sophinken, i varje fall om han har produktionen för ögonen. Skall skogsägaren röja eller gallra skall det ske med andra målsättningar, att till exempel skapa rekreationsskogar eller ”hotta upp” naturvården.
Jag måste säga att forskningsrönen är lite svåra att ta till sig. Det är som om en välmeriterad forskare skulle leda i hållbart bevis att jorden är platt! Jag skulle ha det lite knepigt med den uppgiften också. Men, men; resultaten från 150 stycken försöksytor med 40 år på nacken verkar ju, minst sagt, blytunga!
Det är väl mycket en åldersfråga, men vi som ser brevbäraren stoppa ned pensionsbeskedet i brevlådan är lite konservativa.
Det gallringsfria skogsbruket får ju en hel del konsekvenser. Struntar han eller hon i gallringen kan ju skogsägaren inte tappa beståndet på pengar i omgångar. Om Gud är god, och virkespriserna gynnsamma, kan första gallringen ge skogsägaren ett ekonomiskt tillskott. För att inte tala om de efterföljande gallringarna. Gallrar denne inte - ja ni förstår ju själva! Men det är klart, han eller hon kan ju gallra av ekonomiska skäl.
Vi som håller jakten i helgd tycker ju att det inte är fel om den trevliga och matnyttiga älgen kan ta en och annan tugga ur de täta bestånden utan att det märks så mycket. Om det nu blir så? Oröjda och ogallrade bestånd kanske är extra känsliga för viltbetning? Klart verkar dock vara att det blir svårare för älgtracken att ta sig fram i slyet.
Hur som helst; i natt blir det till att taffla på täcket och försöka tänka bort mitt livs skogliga ”sanningar”. Föga anande jag då jag för snart 40 år sedan klev in i klorofyllens värld att en skogsforskare var i färd med att lägga ut 150 försök vars resultat skulle rubba nattsömnen 40 år senare.
Det är en väldig tur att brevbäraren knölar ned pensionsbeskedet i brevlådan så jag slipper att på allvar ta itu med att tänka om. Detta å jobbets vägnar.
Bo Lindevall
bo.lindevall@glocalnet.net
|
Utskriftsvänlig sida
